"En vardagskväll i februari 2016 möter Anna Hage sin egen blick i tv-rutan.
Det är blicken hos en skrämd sjuttonåring. En tjej med sprejat hår i 80-talsfrisyr sitter i Aktuelltstudion och berättar om mordnatten då Olof Palme mördades.
Nu, trettio år senare väljer hon att inte längre blunda för smärtan och berättar sin egen historia om vad som hände. Hon beskriver själva mordnatten, polisförhören, utsattheten och känslan av att vara den som alla skvallrar om. Hon berättar om livet idag, om hur de åren präglat henne, om maktlöshet och skamkänslor. Om vikten av att våga möta sina värsta rädslor – och om att gå vidare i livet."
Jag kan nu säga att jag mår bra, att jag är igenom det svåra och att jag mår bra... Det är så ovant att säga de orden och det är så ovant att känna så. Efter år av tårar och gråskala i sinnet så hade jag nästan tappat hoppet att kunna känna mig stark och glad igen. Det styrka som jag hade byggt upp i mitt inre var som bortblåst och jag kände inte riktigt igen mig själv längre. Plötsligt hade allt simmat upp till ytan och insikterna, sanningarna och känslorna tvingade mig vidare. Det blev helt enkelt omöjligt att stoppa utvecklingen. Jag förstod att det fanns brister och sprickor i en del av de stenar som var bärande i min grund som jag blev tvungen att riva ner och mura om. För att säkra min framtid. Det fick inte rämna igen. Tänk att det skulle ta över trettio år för mig innan jag startade att gräva i allt, röra upp allt som varit för svårt att minnas. Men på något märkligt sätt så har allt sin tid.. Plötsligt vart det väldigt viktigt att uttrycka det som 17-åriga Anna såg, kände och aldrig sa. Jag är idag så stolt att jag hade modet att göra det och det är bättre sent än aldrig. Självklart har det kostat energi. Åratal av bearbetning har sitt pris och trauma sliter. Mina barn, min son som har levt under samma tak som mig under de här åren vet och har varit helt avgörande för att jag mår bra idag. Men jag är oerhört glad att jag äntligen lyckats förändra min bild av min historia in i framtiden. Att jag nu har nya bilder att ta med mig vidare in i min nya version, version 2,0 av mig själv.
Jag mår bra och det är härligt!
// Anna Hage
"Anna Hage blev vittne till Palmemordet. Hon var ung gymnasieelev och försökte rädda livet på statsministern den där februarikvällen 1986. En traumatisk upplevelse som tillsammans med det efterföljande drevet i media, polisförhören och rättegångarna har påverkat hennes liv starkt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar