"Deadwood, South Dakota. Den lilla flickan Rose cyklar i kvarteren nära sitt hem när marken under henne plötsligt försvinner i ett slukhål. Hon vaknar upp på botten av en djup grop. Räddningspersonalen som kikar ner i hålet möts av en chockerande syn: en liten flicka i en gigantisk hand av metall.
Sjutton år senare är mysteriet med det bisarra metallföremålet ännu inte löst. Forskarnas teorier och militärens undersökningar har inte kunnat förklara det märkliga.
Fallet läggs på is. Men vissa slutar aldrig söka efter svar ..."
Oj, vad jag fick kraftiga Arthur C Clarke-vibbar av omslaget, men Sylvain Neuvels "Sovande jättar" visade sig vara något helt annorlunda.
Visst, det är Sci-Fi, ingen tvekan om det, men upplägget liknar inte många andra böcker jag läst tidigare.
Istället för en vanlig dramaturgisk struktur får vi ta del av journaler, en serie intervjuer och förhör, läsa utdrag ur vetenskapliga rapporter och hemligstämplade dokument.
Allt sammanställt av en anonym och namnlös "man in black", som uppenbarligen vet mer om detta mysterium än hen berättar för oss ...
Författaren fick tydligen idén till boken när hans son bad honom att bygga en leksaksrobot. Och inte nog med det, en leksaksrobot med en bakgrundshistoria.
Var kom den ifrån? Vad kunde den göra?
Tur för oss att det finns krävande ungar, för I like it! :-)
Även om berättelsens format har sina begränsningar är det lätt att sugas in i handlingen.
Jag blir kanske inte helt ivägblåst, men jag är mycket sugen på att läsa fortsättningen.
Del två, "Waking Gods", finns redan ute i engelsk pocket (svensk utgåva nästa sommar gissar jag) och del tre, "Only Human", kommer nästa år.
Visst, det är Sci-Fi, ingen tvekan om det, men upplägget liknar inte många andra böcker jag läst tidigare.
Istället för en vanlig dramaturgisk struktur får vi ta del av journaler, en serie intervjuer och förhör, läsa utdrag ur vetenskapliga rapporter och hemligstämplade dokument.
Allt sammanställt av en anonym och namnlös "man in black", som uppenbarligen vet mer om detta mysterium än hen berättar för oss ...
Författaren fick tydligen idén till boken när hans son bad honom att bygga en leksaksrobot. Och inte nog med det, en leksaksrobot med en bakgrundshistoria.
Var kom den ifrån? Vad kunde den göra?
Tur för oss att det finns krävande ungar, för I like it! :-)
Även om berättelsens format har sina begränsningar är det lätt att sugas in i handlingen.
Jag blir kanske inte helt ivägblåst, men jag är mycket sugen på att läsa fortsättningen.
Del två, "Waking Gods", finns redan ute i engelsk pocket (svensk utgåva nästa sommar gissar jag) och del tre, "Only Human", kommer nästa år.
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar