Gästbloggaren: Eva Nour

”De hemlösa katterna i Homs” är en roman om kriget och lidandet i Syrien, men det är också en berättelse som rymmer mycket hopp och kärlek. Och katter, vilket jag ska återkomma till.

Jag som skrivit boken kallar mig Eva Nour. Det är en pseudonym för att skydda huvudpersonen Sami, som jag har skrivit romanen med och till. Vi träffades första gången 2015 och lever nu tillsammans i Paris. När vi möttes hade Sami nyligen kommit som flykting till Paris, och jag var där som svensk journalist för att skriva om terrordåden. Vi blev goda vänner och sedan mer än vänner.

I början undvek Sami att prata om kriget och flykten. Historierna kom i fragment och blixtminnen. Vissa saker han berättade var så ofattbara att jag behövde skriva ned dem för att sortera tankarna. Det började som en dagbok, men efterhand växte berättelsen och kändes viktigare än så. Sami uppmuntrade mig att fortsätta anteckna och ställa frågor. Som journalist är det svårt att intervjua personer man känner väl – den bristande distansen kan vara en svaghet, men här blev det en styrka. Jag vågade fråga om sådant jag aldrig vågat fråga förut och Sami vågade berätta. Om hur det är att plocka gräs och blad från träden för att överleva. Om att dela sina sista konserver med hemlösa katter. Om att begrava sin egen lillebror.

Samis berättelse ger en skrämmande insyn i en av världens hårdaste diktaturer, men den ställer också allmängiltiga frågor om den enskilda människans ansvar och makt. Och om kärlekens drivkraft. Frågor som inte enbart har med lidandet i Syrien att göra.

Två frågor som vi ofta får:

1. Vad är sanning och vad är fiktion? Boken är en roman och har ett litterärt berättande, men alla större händelser är baserade på verkligheten och skildras genom Samis ögon. Jag tror att skönlitteratur ofta kan föra oss närmare sanningen. I Samis fall var fiktionen en nödvändighet och förutsättning för att den här boken skulle kunna publiceras.

2. Var kommer titeln från? Sami känner ett starkt band med djur och boken är full av katter, sköldpaddor, sparvar, duvor och hundar… Men framförallt är det ett minne som fastnat hos mig: En gång visade Sami en bild på ett par kattungar som han ställt fram en skål yoghurt åt. Det visade sig att bilden var tagen i hans hem, kort efter att huset förstörts av regimens missiler. Hur kunde det vara möjligt? tänkte jag. Ditt hem har nyss förstörts och du matar djuren. För mig blev katterna en symbol för medmänsklighet.

Det började som en kärlekshistoria och blev till en roman. Som i sin tur är en kärlekshandling, både till Sami och till det syriska folket. Och namnet? Eva är ett vanligt svenskt namn och betyder ”liv”. Nour är ett typiskt arabiskt namn som betyder ”ljus”. Ljus och liv. Eftersom det här är en berättelse om att behålla hoppet, oavsett allt.

Eva Nour

Paris, november 2018