Hur mycket kan en roman bygga på? Funderingarna är många när jag läser "Som pesten" av Hanne-Vibeke Holst. Den danska författaren, tidigare, journalisten, har gett sig ett enormt grävuppdrag, efter att bland annat ha skildrat dansk politik. Nu handlar det om inget mindre än en världsomspännande sjukdom, en variant av spanska sjukan. Då, för hundra år sedan, dog barn och unga i massor, nu upprepas historien med ett muterat virus via fåglar och grisar. Det går skrämmande fort, spridningen är oundviklig i vår moderna värld där vi människor rör oss över och mellan kontinenter.
Det ger en ganska surrealistisk läsning av den 843 sidor långa romanen, att samtidigt ligga på soffan med influensa... Men inte ett ögonblick tänkte jag ge upp läsningen. Jag följer huvudpersonen, den danska läkaren Karoline Branner när hon flyttar med sin son och slarver till man till Geneve. Här har hon fått det viktiga uppdraget som samordnare vid utbrott av pandemier. Och hinner knappt landa på WHO, Världshälsoorganisationen, förrän katastrofen är på väg.
Som en ödets ironi bryter första vågen ut i Danmark. Ändå kommer inte vaccintillverkarna, de stora bolagen, igång. Större efterfrågan och spridning krävs för att det ska ge tillräcklig vinst.Och det hjälper inte att doktor Branner har de bästa och högsta kontakter inom FN och regering. Danmarks regering är mer bekymrad över flyktingströmmarna, detta år, 2015.
Men detta är bara början.
Med otroligt skicklig hand lotsar Hanne-Vibeke Holst läsaren genom stor dramatik, genom de legala och illegala mekanismer som styr, visar hur vinstintresse och egenintresse ofta väger tyngre än mänsklighetens väl, hur rika, vita människor fortfarande tar för sig, baksidan av nationalism och prestige. Men illustrerar också hur avgörande personliga relationer kan vara. Och i detta ligger ändå hoppet: i människans förmåga att känna empati.
Mycket symboliskt får också Dag Hammarskjölds gamla skrivmaskin spela en roll i upplösningen. Som en påminnelse om de människor som trots allt inte ger upp kampen för det goda i en cynisk värld.
Inte en sekund har jag tråkigt under de fyra dagar då jag läser "Som pesten". Det tog Hanne-Vibeke Holst fyra år att skriva den globala romanen.
Så imponerande, så angeläget och samtidigt, så oupphörligt spännande!
(Hur man lyckas ligga på soffan och läsa en tegelstensroman? Man ställer helt enkelt boken på en kudde på magen. Funkar jättebra.)
// Eva Killberg, Akademibokhandeln Killbergs Ängelholm
Originaltext publicerad december 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar