fredag 8 juli 2011

Tio skäl att läsa eller inte läsa ”Tretton skäl varför”

Jag har läst många bra ungdomsböcker på sistone. Nu kan jag lägga ännu en till listan; ”Tretton skäl varför” av Jay Asher. I boken möter vi Clay, en vanlig ”snälla killen”-typ, och Hannah, som är död redan när boken börjar. I bokens anda tänker jag i det här inlägget lista mina tankar.

Skäl att läsa:
1. Upplägget.
Greppet är genialiskt. I inledningskapitlet får Clay ett brev med posten. Brevet innehåller sju kassettband och på dem listar Hannah, den flicka i Clays skola som var hans hemliga kärlek och som nyligen tagit livet av sig, tretton skäl till varför hon valt att dö. Clay är ett av dem och det är därför han ska lyssna på bandet. När han lyssnat klart ska han skicka vidare paketet till nästa person på listan. Självklart är man tvungen att veta hur det går från rad ett. Sträckläsningsfaktorn är total.
2. Formen. Asher har valt ett snyggt grepp där Hannahs berättelse är kursiv och Clays tankar står i vanlig text. Perspektiven skiftar ofta, så det är bra att ha ett sätt att hålla reda på vem som pratar. Mellan styckena finns också tjusiga Play/Stop-symboler som markerar när Clay sätter på respektive stänger av banden. Klurigt och fint.
3. Eftertanke. När man läser/lyssnar på Hannahs historia kan man tycka att varje händelse i sig inte är så väldigt omvälvande. Men för den som är mottagare kan det som för någon annan bara är ett kul skämt eller rykte drabba hårt. Det blir tydligt här.
4. Miljöbeskrivningarna. Medan Clay lyssnar på banden går han runt i den amerikanska småstaden och följer en karta som Hannah ritat. Kartan pekar ut de platser där händelserna på banden utspelat sig. Miljöbeskrivningarna här är riktigt, riktigt fina, placerar en direkt i den där småstadskänslan och jag känner det som att jag hela tiden smyger tätt intill Clay och ser det han ser.
5. Tonårsskildringen. Ja, så var vi där igen. I tonårslandet, i skolan och ”kompis”-relationerna där man tvingas stå ut med så mycket som ska hanteras med en axelryckning men som lämnar djupa spår, djupa sår. Eftersom det är en tid där man har svårt att sätta saker i perspektiv (helt enkelt för att man inte upplevt liknande saker tidigare och kan jämföra) är det inte konstigt att konsekvenserna ibland blir drastiska. Det blir också tydligt hur hårt vi ofta hanterar varandra i den här åldern. Kanske av samma anledning.
6. Ämnet. Hur ofta läser man egentligen en bok om självmord? Har svårt att tänka mig att ämnet skulle vara tabu, ändå har jag sällan trillat över böcker på temat. Det är fint med en författare som inte ryggar för ett tungt ämne. Och som inte glättar till det i slutet.
7. Omslaget. Ja, omslaget är viktigt. Är det snyggt (som här) känns det alltid roligare att läsa. Sanningen att säga hade jag antagligen inte plockat upp den här boken alls om inte omslaget varit så fint.

Men, men, men, det finns några invändningar också:
1. Clay.
Vår huvudperson. Jag får inget riktigt grepp om honom, trots att jag får följa honom genom hela boken. Det känns lite märkligt när bokens andra huvudperson - som ju är död - framstår som så mycket mer levande. Clay förblir märkligt platt, och många av hans reaktioner förstår jag helt enkelt inte riktigt.
2. Frustration. Nu tänker jag säga emot mig själv. För när jag läser om de händelser som leder fram till Hannahs självmord så kan jag inte låta bli att tänka ”Men det är ju inte så farligt! Inte tillräckligt för att ta livet av sig. Väl?” Och det är frustrerande.
3. Skolmiljön. Jag får ingen riktig feeling för skolmiljön heller. Den känns så väldigt stereotyp. Extra konstigt är detta med tanke på vilka fina miljöbeskrivningar Asher levererar i övrigt. Lärarna känns också otroligt flata. Är de verkligen så det är? Om man jämför med skolskildringarna i tex. ”Cirkeln”, som har ett helt annat djup, står sig ”Tretton skäl varför” slätt.

Men, trots de avslutande invändningarna skulle jag inte avråda någon från att läsa den här boken. Tvärt om faktiskt. Framför allt tänker jag trycka den i händerna på yngre läsare som vill ha en bok med lite substans.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

2 kommentarer:

  1. Vad mycket roligare det hade varit med 13 skäl varför/varför inte ;)

    SvaraRadera
  2. Jo, det var min första tanke också, men sanningen att säga så kom jag inte på 13 skäl som kändes relevanta. Och är det något jag inte gillar (se mitt inlägg ovan) så är det att skriva bara för skrivandet skull :) Men jag kan lova dig att jag försökte.

    SvaraRadera