fredag 13 december 2013

Första besöket i Tehran



Godnattsagor för barn som dricker var mitt första möte med Marjaneh Bakhtiaris författarskap. Och det var mitt allra första möte med Tehran, bortsett från tidningarnas numera sporadiska rapporteringar.

För i den här boken (som jag lyssnnade på i en alldeles ypperlig inläsning av Saman Bakhtiari) är staden både huvudperson och fond, och de tre generationer vars vardagsliv vi under några kalla decemberveckor får följa, är hennes (ja, så omnämns staden i boken) barn. Barn som försöker leva sina liv, färgade av landets sönderslitna nutidshistoria.

Tvillingarna Shahla och Zohreh, tätt sammanflätade, medelålders kvinnor. Trötta på sin mor, oroade över sin söner, halvlyckligt gifta (porträttet av Shahlas arbetarmake, som gift in sig i medelklassen är alldeles hjärtskärande). Med en dynamik i syskonrelationen som är både förlösande och kvävande.

Sönerna; Saman och Mehran, som kämpar med att växa upp var och en på sitt håll. Främmande för sina föräldrar och främmande också för varandra, trots att de en gång var som bröder.
Shahla och Zohrehs bror Saïd. En pratmakare som försöker framstå som en  revolutionär han aldrig var.
Och modern, Mahrokh, som inför årsdagen av makens död istället stänger in sig och sörjer den son som dog i kriget. En sorg hon själviskt vårdar som om delandet av den skulle solka minnet av älsklingsbarnet.

Genom sin förmenta vardaglighet förflyttar boken mig rakt in i Tehrans hjärta. Bråk om matlagning, gnäll över låg internethastighet, över luftkvaliteten, läkarbesök, yogaklasser, trafikstockningar... gör att jag så tydligt hamnar långt bortom mina nyhetsreportagefärgade bilder av "Iran". Sedan svindlar det till i den välkända vardagslunken, det förflutna bryter sig in, såren öppnas och blir bråddjupa.

Bakhtiari lyckas skildra vardagens bekymmer, och de existentiella, precis så tätt sammanflätade som de kan kan vara och oftast är. När helvetesgapet öppnar sig mitt i livet, för att sedan plötsligt sluta sig igen.

Och i bakgrunden hela tiden staden, stilla, oberörd av invånarnas mödor.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

2 kommentarer:

  1. Tack för tipset! Blir jättesugen på att läsa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men gör det!!! En av årets bästa böcker faktiskt.

      Radera