"En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också förälskad i Alex lillasyster Stella Rabell.
Deras band är starkt men relationen är skoningslös, och genom decennierna kretsar de två ständigt kring varandra utan att kunna välja eller välja bort kärleken, samtidigt som den stora världen förändras och tränger in i deras liv."
"Den svavelgula himlen" är så bra.
Det är en berättelse som lägger sig innanför huden – precis som ”Ett litet liv” och Ferrante, fast på ett eget sätt och på en egen plats. Den utspelar sig i Helsingfors och på ett kustnära sommarställe med början under barndomen – och det blir en berättelse om familjeband, vänskap, kärlek, avundsjuka, svartsjuka, klass, sorg, glädje, stort och smått.
Om livet och om döden. Framförallt om livet, och hur oändligt svårt det är att leva.
En läsnjutning utöver det vanliga.
Och lite komochhjälpmig(!)
Nu måste jag läsa ikapp mig på Westös tidigare romaner: Vilken ordning? Finns de i tryck? Ska jag läsa alla? Om inte – vilka ska jag då läsa?
Ni ser att det inte är så lätt att få en ny favoritförfattare och ha så många tidigare titlar att läsa ikapp sig på 😉
// Silja, Akademibokhandeln Killbergs Helsingborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar