Ligga på Hogwarts!

”En Harry Potter för vuxna…” säger The London Times på bokens baksideblurb.
Och det är väl en inte helt orimlig jämförelse.

Quentin Coldwater (Harry) är en smart, men rätt olycklig kille i Brooklyn som en dag vandrar igenom en mycket Narnia-esque portal och hamnar på den magiska högskolan Brakebills.
Där utbildar man framtidens magiker, schamaner, trollkarlar och illusionister i äkta, modern magi.
Quentin (Harry) träffar Alice (Hermione) och Penny (Punk-Ron) samt Eliot (Lite äldre, lite gayare-Ron) och de alla utbildas i trolleri, magi, kulsvävande och annat roligt.
De spelar Elementschack (Quidditch).
Ibland förvandlas de till gäss. (Vad nu ungarna i Potterböckerna blev? Möss?)
Ett elakt odjur (Voldemort) tittar förbi och äter upp en av deras klasskamrater (Luna?).

Som ni kanske märker är jag inte riktigt lika såld på Grossmans bok som Susanna.
Jag undrar länge när den ”..för vuxna..”-biten ska börja

Om sanningen ska fram så är jag ingen stor Harry Potter-fantast. Kul första bok, följd av sex repriser. Lite som Rocky-serien (Stallone, inte Kellerman) fast mindre svettigt.

Men jag läser ändå vidare, någonting har den ju onekligen.
Det glimrar till här och där. Intagningsprovet. Odjurets besök. Sydpolen.

Sen sätter Quentin (Harry) på Alice (Hermione).
Oj!
Det hade aldrig Dumbledore tillåtit.
”På med kläderna omedelbart!! Nu får ni syndfulla ungdomar gå till Professor KonstigBlommas kontor och bekänna era synder för Botgöringsfezen!!”
(Copyright JK Rowling)

…och sedan blir det Narina Goes Apeshit Tarantino-Style. Vilket är rätt kul!

Men som helhet är detta inte en bok för mig.
Kanske en perfekt bok för 18-25-åringen som växt upp med Potter och letar efter något lite, men inte så mycket, mer utmanande.
Neil Gaiman hade gjort det här sååå mycket bättre.

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd