Så länge som jag kan minnas har jag haft ett brinnande
intresse för frågor om brott och straff, och det var ett självklart val efter
juristexamen att bli åklagare. Men ett års studier i internationell straffrätt
i London väckte mitt intresse för hur den nationellt präglade straffrätten
håller på att globaliseras och jag började forska.
Under år 2013 gav jag ut en juridisk fackbok som heter Whose
Responsibility? Boken handlar om
vem som har ansvar för att mänskliga rättigheter upprätthålls när olika länder samarbetar
med varandra för att gripa misstänkta eller utreda brott utomlands.
Efter att boken kommit ut kunde jag inte släppa tankarna
på misstänkta eller målsägande som drabbas av gränsöverskridande rättsskipning.
Tänk om man skulle åka på semester någonstans i Europa, men plötsligt bli
misstänkt för ett brott? Om man skulle bli frihetsberövad långt borta från sin
familj? Bli förhörd på ett språk som man inte behärskade? Om man inte skulle
bli trodd i en främmande rättslig process?
Funderingarna växte långsamt till min debutroman.
Ett högre syfte
handlar om Amir Yasin, en vanlig familjefar som med ett par vänner från
Stockholms överklass åker på svensexa till franska Rivieran, men hamnar mitt i
ett blodigt attentat och blir misstänkt för mord. Den ärelystne
utredningsdomaren Philippe Duvernoy leder förundersökningen i Paris med
järnhand, och Amir Yasin hamnar i häkte i ett av Europas mest brutala fängelser.
Då spåren efter attentatsmännen leder till utlandet blir Eurojust i Haag
inkopplat. Ärendet präglas snart av maktspel och nationellt revirtänkande.
Jag visste från början att jag ville ha ett
internationellt berättarperspektiv. Jag lever själv med en fot i flera länder:
arbetar i Sverige och är bosatt och har min familj i Tyskland. Kanske är det en
anledning till att jag fascineras av internationella relationer av olika slag.
Jag placerade Eurojust, EU:s organ för straffrättsligt
samarbete, i centrum av historien.
Märkligt
nog har det inte skrivits mycket om Eurojust skönlitterärt trots att det finns
en sådan dynamik i utredningar som bedrivs gemensamt av poliser och åklagare
från olika länder. Skillnaderna i språk, kultur och inte minst rättssystem både
inspirerar och försvårar. Valet av en svensk åklagare som en av
huvudkaraktärerna var givetvis rent egoistiskt; på det sättet kunde jag – i
varje fall i tankarna – låtsas fortsätta mitt drömjobb på åklageriet.
Men under en lång tid kom jag inte längre än så i skrivprocessen
och kunde inte sätta fingret på vad det var som saknades. Tills det hände
något. En dag för snart tre år sedan köpte min familj oplanerat ett förfallet
sommarhus på Sardinien som vi började renovera. Ännu en gång tillfogades en ny internationell
dimension till vårt liv, och jag fann den
huvudkaraktär som berättelsen
saknade. Den svenska åklagaren Esther Edh fick sällskap på Eurojust av sin
italienska chef Fabia Moretti. Liksom jag blir Esther konfronterad med Mirto,
italiensk livsglädje, kaos och en häpnadsväckande genialitet. Jag ser fram emot
hur denna duo ska sätta Europa i ett helt nytt ljus!
Min debutroman Ett
högre syfte är ren fiktion, men det som hände Amir Yasin skulle kunna hända
vem som helst.
// Malin Thunberg
Schunke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar