SUPERSENIORER började med att jag skulle byta yrke och fylla 40 samtidigt. Två omvärderingstillfällen till priset av ett. Så jag blev tvungen att rita upp för mig själv: hur tänker jag mig egentligen resten av mitt liv?
Ja. Ett liv som planeras utifrån föreställningen att man kommer att leva till 80 ser ju annorlunda ut än ett där det lika gärna kan bli så att man lever till 120. Plötsligt finns andra möjligheter. Fler yrkesbyten, nya möjligheter att lära sig finska och fiolspel, ett nytt sätt att se på vad som är rimligt att åstadkomma under ett liv. Och när jag insåg att det faktiskt är sannolikt att en majoritet av dagens 40-åringar åtminstone kommer att passera 100-strecket, trodde jag att jag upptäckt ungdomens källa.
Sedan insåg jag hur hjälplöst fast vi är i en daterad syn på ålderdom. Du och jag och hela samhället är kidnappade av en 400 år gammal idé om åldrandet som förfall, när det lika gärna kan ses som framsteg. Åldrande är inte att bli skröplig och dement, dessa är sjukdomar. Att åldras är att leva, inte att dö – och en frisk hjärna fortsätter att utvecklas ända in i döden. Ändå har vi så svårt att skaka av oss tanken på gamla som lytta. Den som ”känner sig gammal” menar deprimerad eller sjuk. Annars bör vi inte säga ”gammal”, det anses fult. Istället ska vi säga ”äldre”. Lustigt nog, det är ju ännu äldre än gammal.
Jag har skrivit mycket om hur nattståndna normer och skeva förväntningar tvingar in människor i trånga fållor. Nu insåg jag att jag efter att ha tampats med rasism och manlighet också behövde ta mig an ålderstrappan.
Statistiken talar sitt tydliga språk: vi lever längre och friskare liv. Många forskare tror dessutom att en veritabel åldersrevolution är på väg. Om så sker, har vi två saker att välja på: fastna i vårt eget åldersförakt – eller ändra på allt.
Arbetsmarknaden kommer att behöva reformeras så att alla ska kunna jobba på sina villkor – ja, de flesta friska gamlingar vill fortsätta göra nytta och bidra till sin omvärld, och det finns yrken som gamla gör bättre än unga. (Det borde vara förbjudet att jobba som managementkonsult när man är 25.) Det kommer att kräva ett nytt ledarskap och en ny arbetsorganisation.
Våra sociala relationer behöver förändras och lämna årskullsumgänget bakom oss. När kärlekslivet spänner över 100 år sätter det spår i relationsformerna, och när fyra generationer är vuxna samtidigt behöver vi nya sätt att skapa och underhålla blodsbanden. Och vårt sätt att organisera samhällsekonomin och välfärden måste anpassas till en ny värld, där man inte går från 100 till 0 på sin 65-årsdag.
SUPERSENIORER är en bok om allt detta. Men mest av allt är det en bok om att skapa det goda livet, åt oss själva och åt varandra. För jakten på ungdomens källa leder in i en återvändsgränd av glukosaminer och fillers. Åldrande är ju att leva. Så att åldras väl är samma sak som att leva väl.
//Marcus Priftis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar