"En klargul, låst container.
En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.
Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager ..."
En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.
Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager ..."
Nu kan du också börja ett nytt läsår med en stor läsupplevelse! (Och då syftar jag inte bara på "Vänlighetens" dryga 700 sidor ...).
Denna gång är det inga vampyrer i västerort, zombies i Stockholm eller psykon på Skansen. Vi befinner oss i Norrtälje, och skräcken är rejält nedskruvad jämfört med tidigare Ajvideromaner. Något som förbryllade mig lite i början av boken, lite hur "vanligt" allt kändes. Dessa människor känns liksom helt ... normala. Typ.
Även om jag länge varit ett stort fan av Ajvides läskigare sidor (särskilt "Låt den rätte ..", "Människohamn", "Hanteringen .." och hans novellsamlingar. Var inte lika pepp på den senaste triptyken "Platserna" ...) så blir jag inte det minsta besviken på den här utvecklingen. John har humor, och värme, i sin berättelse. Nästan lite "Backmansk" bitvis. Men framförallt vet han hur man trollbinder sin läsare.
Inte en enda gång i denna tegelsten tappade jag intresset för handlingen eller människorna. Plöjde den på fyra dagar. Noll skummande.
Och missförstå mig rätt. Naturligtvis finns det "andra" i boken också. Det vore liksom inte Ajvide om vi inte fick se mörkret också. Jag skulle dock tro att detta kanske är den första av hans romaner som utan problem skulle kunna attrahera en publik som reflexmässigt brukar backa bakåt från allt som antyder skräck eller fantasy.
Och missförstå mig rätt. Naturligtvis finns det "andra" i boken också. Det vore liksom inte Ajvide om vi inte fick se mörkret också. Jag skulle dock tro att detta kanske är den första av hans romaner som utan problem skulle kunna attrahera en publik som reflexmässigt brukar backa bakåt från allt som antyder skräck eller fantasy.
Detta är helt enkelt en fruktansvärt bra bok, oavsett från vilket håll du anfaller den. Anfall nu! Finns ute i pocket nu!
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
* Reviderad text. Publicerades i original 8/1-2021)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar