Fast i Italien

Italien, detta märkliga land. Eller kanske fortfarande många små? Nu när Italien firar 150 år sedan enandet vill inte vissa nordbor fira alls. Nog är det svårt att förstå sig på Italien. Som samtidigt är så underbart.

Drabbad av den italienska bacillen åker jag och maken nästan bara till Italien numera. På bordet står allt oftare osso buco, saltimbocca, och pasta i alla varianter. Lägg till det operorna, konsten, arkitekturen, historien, det otroliga landskapet och språket.

Avigsidorna är lika många - korruption, maffia, miljöförstöring, dålig ekonomi och en premiärminister som blivit mest känd för sina kvinnoaffärer.

Kan man förstå den italienska mentaliteten? Jag försöker genom böckerna. Som utrikeskorren Kristina Kappelins utmärkta senaste bok "Berlusconi - italienaren". Här driver Kappelin bland annat tesen att italienarna gillar Berlusconi för att han varit så extremt framgångsrik. Som om det smittade av sig. Italienaren gör sig heller inga illusioner om att det går att lyckas till den graden med helt hederliga metoder.

Föregångaren beskriver Göran Hägg i sin biografi "Mussolini", mycket läsvärt och detaljerat. Här ingår inte bara det politiska maktspelet, utan också Il Duces kvinnoaffärer. Han hade minsann både judisk och muslimsk älskarinna, plus fru.

Malena Johansson, ängelholmstjej, har skrivit en tänkvärd reportagebok om italienarnas förhållande till fotbollen, "Disamore". Man kan byta fru men inte fotbollslag. Och fotbollen är inget dåligt maktmedel alls. upptäckte bland andra Mussolini.

Italienska deckare hugger jag på direkt. Missar aldrig en ny Donna Leon. Hennes kommissarie Brunetti löser mordfall i Venedig, ofta genom att leva där och känna staden. Mycket korruption, människohandel och elände, men också de fina salongerna finns med. "Falska bevis" har precis kommit i pocket.
En före detta poliskommissarie bör ju veta hur det går till i undre världen. Michele Guittari skriver om Florens, den vackraste av städer. "De oskyldigas orden" berättar om hänsynslöshet i samhällstoppen, titeln är en ledtråd.

En nyöversatt deckarstjärna är Gianrico Carofiglio, "Med slutna ögon", som förflyttar läsaren till själva klacken och den syditalienska mentaliteten. Carofiglio har varit antimaffiaåklagare och har naturligtvis mycket kunskap att bygga deckare av.

Efter dessa djupdykningar i det italienska mörkret plockar jag fram konstböckerna från renässansen och njuter av ljuset och skönheten...

Eva Killberg

Bokia Killbergs Ängelholm