14 år. Radhusprinsessa. Ursinnig. Sällan har jag i min läsning träffat på en så arg och frustrerad huvudperson som Elsa Mo i Mara Lees ”Salome”.
Det är åttiotal i den skånska småstaden. Elsa går i högstadiet, hennes bästa kompis Veronica är svårt sjuk, döende. Relationen är sårig men livsnödvändig. När Elsa träffar en kille, slåss de istället för att hångla. Hårt, hårt så att det blir märken på kroppen. Dansen är Elsas ventil, men ingenting räcker till när hon plötsligt får en fosterbror, Johannes, som tar Veronica ifrån henne.
Mara Lee har skapat sin egen Salome-historia (man bara måste älska en bok där huvudpersonens namn är ett anagram – och där de sju slöjornas dans är ett akrobatiskt handståendenummer som slutar i pinsam tystnad) och placerat den mitt i tonårsflickans universum. Hennes kropp och begär, ilska, längtan och förvirring står i centrum och Lee är obotligt lojal mot sin huvudperson. Här finns inte ett spår av det vuxet förnumstiga psykologiserande som är så vanligt när Ungdomen ska skildras. Och det är otroligt befriande. Och otroligt bra. Inte minst på grund av språket, precist och poetiskt:
”Vem är idioten som jämförde snö med dun eller fjädrar?” frågar sig Elsa. ”Snö är något som river likt törne mot ansiktet, tvingar ner mitt huvud mot bröstet och sliter hål på mina ögonlock… I alla kanter och veck har snön varit: tinningarna, handlederna, anklarna, halsen. Remmar av kyla som spänner likt iskalla bandage.” Hisnande.
Jag läste ”Salome” i ett svep, som i ett andetag. För så tät är historien och så intensivt får jag krypa under skinnet på Elsa. Det knyter sig i magen när jag tidigt förstår att det här är en historia utan vinnare, och utan enkla lösningar. Just så här hänsynslöst och förtvivlat kan livet vara i tonåren. Jag älskar att Mara Lee inte viker undan för det. Hennes blick är glasklar.
Ett extra plus för det fantastiskt stiliga omslaget. Ser ut precis som böckerna min mamma brukade läsa när jag var liten. Jag gillade dem ju såklart inte när det begav sig. ”Stilrent” stod inte så högt i kurs i min barn-estetik. Men redan då fattade jag att det dolde sig något speciellt innanför sådana böckers pärmar. Kvalitet.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar