Deckarfavoriter att grotta ner sig i

I helgen blev det ingenting gjort. Dammråttorna fick leva och middagen fick andra ta hand om. Kristina Ohlssons nya deckare "Änglavakter" hamnade nämligen hos mig.

Kristina Ohlsson är vår nya svenska deckardrottning, om ni frågar mig. Hennes tidigare "Askungar" och "Tusenskönor" är redan sålda till en massa andra länder, och hon har dessutom nominerats till deckarpris.

Det är en skärpt Kristianstadtös, denna Kristina Ohlsson. Vid dryga trettio har hon hunnit jobba både på Försvarshögskolan och Rikspolisstyrelsen, och ägnar sig numera åt terrorbekämpning. Hon har alltså på fötterna när hon skriver sina deckare. (Hur hon nu hinner med det... )

Nya "Änglavakter" håller mig i sitt grepp rakt igenom. Liket av en ung litteraturstudent hittas nergrävt i en park. Hon har dött en våldsam död två år tidigare. Och hon är inte det enda liket i handlingen.

Spåren leder till en gammal barnboksförfattare, en gång dömd för att ha mördat sin man, även misstänkt för att ha tagit livet av sin son. Men den äldre kvinnan är stum.

Huvudpersonen Fredrika Bergman på polisen får sin privata idyll spräckt, hennes kollegor brottas med sina problem.

Kristina Ohlsson brer på ordentligt. Men det stör inte mig. För här sys det ändå skickligt ihop alltsammans. Och mer vill jag inte avslöja för att inte förta nöjet av en god deckare.

Eva Killberg
Killbergs Bokia Ängelholm