Arkan Asaad hade en historia inombords. Så under jobbet som väktare klottrade han ner den på vad han kom åt, näsdukar, kvitton, tomma toapappersrullar... Minns att jag läste detta i Svensk bokhandels debutantnummer för ett, två år sedan. Funderade på vilken historia det kunde vara. Nu vet jag. Vilken himla tur att den inte stannade i Asaads huvud. Utan att den blev till boken Stjärnlösa nätter.
"Den här boken är mitt sätt att slutgiltigt gå vidare... Att inte behöva ha detta i tankarna när jag kramar om mitt framtida barn eller håller om kvinnan jag älskar. Den här historien ska inte längre plåga mig i mina drömmar."
Så skriver Asaad i slutordet och när jag kommit så långt hoppas jag verkligen att hans önskan gått i uppfyllelse. Att han sörjer lite mindre nu. För det som sker bokens Amàr är hämtat rakt ur Arkan Asaads eget liv.
Amàr är nitton år, har nyss slutat gymnasiet och börjat söka sin vuxenidentitet. Han vill bli filmregissör, flytta från småstaden han är uppvuxen i till Stockholm, hänga med polarna, träffa tjejer... Det är vad han tänker sig att återvända till efter att han åkt med familjen till Kurdistan på semester. Där får han träffa familjen han inte sett på nästan tio år. Det blir ett kärt återseende och Amàr tycker om det han möter av släktsammanhållning och respekt, även om det finns många sidor av livet i Kurdistan han är glad att slippa. Men han är trots allt bara där tillfälligt. Sedan ska han hem. Livet ska ju just börja.
Så efter ett besök hos kusinen Amina med familj är det något som förändras. Plötsligt talar alla runt omkring honom om giftermål och sakta går det upp för Amàr - planer finns sedan länge på kusinernas bröllop. Amàr är ung och kaxig, med stark egen vilja och han vägrar styvnackat när familjen för planerna på tal. Han känner sig som boskap, en ekonomisk transaktion, Aminas biljett ut ur Kurdistan, bestulen på möjligheten till självvald kärlek. Detta är inte vad han vill och det låter han släkten få veta.
Resultatet blir trakasserier och utfrysning. De som bara en tid före välkomnat honom med öppna armar, vänder honom nu ryggen. Även hans egen far. Ensam i ett främmande land utan någon att vända sig till bryts Amàr ner bit för bit. Han är så ung. Han har ingen. Till slut ser han ingen annan utväg än att gå med på släktens krav. Ett brådstörtat bröllop äger rum. Amàr förstår knappt vad som händer. Lättad lämnar han Kurdistan för Sverige i hopp om att allt ska bli som vanligt igen. Men det verkliga helvetet har bara börjat. De många stjärnlösa nätterna.
Kanske tänker man att tvångsgifte är någonting som bara drabbar kvinnor. Och kanske tänker man att det sker mer eller mindre med en pistolsmynning riktad mot huvudet. Arkan Asaad visar med sin bok att så inte alls är fallet. Att förtrycket kan ha många ansikten. Att det lika gärna (och säkert i betydligt större utsträckning) kan vara en sakta nötning, en psykologisk krigföring, en slitning mellan den egna viljan och känslan av den lojalitet, kärlek och samhörighet man känner med den egna familjen. Och att det kan hända bägge könen. Det är så förfärligt sorgligt.
Stjärnlösa nätter är ingen litterär roman. Arkan Asaad angriper språket rakt framifrån på ett lite barnsligt sätt som påminner om ungdomsromanens. Otippade liknelser (tankar löses upp som en brustablett...) krockar med det talspråkligt vanliga och enkla. Mycket skrivs ut som i ett annat sammanhang hade kunnat illustreras med större finess. Det blir en del "tell don't show" helt enkelt.
Det bråkar lite med mig först, men tjänar sedan syftet att placera mig rakt i historien. En historia som då snarare känns som ett andlöst vittnesmål än en regelrätt roman (kanske beror andlösheten också till viss del på inläsningen som görs av författaren själv, men jag vill tro att den också finns där, i texten). Vilket, och det vill jag verkligen poängtera, inte alls förringar vare sig boken eller läsupplevelsen. Den här historien måste berättas. Och bör läsas. Av alla. En desperat historia om förväntingar, förtryck och viljan till frihet.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar