Läste någonstans att man inte räknas som ”riktig” författare förrän man givit ut två böcker. Fredrik Backman löste det problemet med att ge ut sina två böcker En man som heter Ove och Saker min son behöver veta om världen samma dag, 27 augusti. ”Ove" är redan läst och bloggad, och nu har jag även plöjt igenom Backmans tvåa, där han alltså har nedtecknat all sin världsvisdom åt sin son. Som tur är kan man med stor behållning läsa den även om man nu inte råkar vara hans son (hade kunnat bli världens minsta upplaga annars, för så vitt jag vet har han än så länge bara en son…).
Boken är uppdelad i korta och ännu kortare texter om allt möjligt, med Backmans typiska förmåga att fånga ögonblicket. Mänsklighetens beteende vid bagagerullbandet på en flygplats till exempel, eller små barns enorma förmåga att aldrig ge upp som kan liknas vid pyttesmå telefonförsäljare. Man anar också under läsandet att Fredrik kanske inte är världens mest händige man… Om det inte gäller med ord förstås, för de kan han snickra med, det är ett som är säkert!!!
Odette Gross
Bokia Killbergs Helsingborg
PS. Tror aldrig jag sett ordet ”spontanstrukturtapetsera” i tryck förut…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar