"Jag vill ha min Hatt" av Jon Klassen

Ibland är det trist när barnen växer upp.

Eftersom det yngsta barnet i hushållet nu har fyllt åtta så har antalet kvällsliga mysstunder med en bilderbok före läggdags krympt till noll.

Lite surt, kan jag tycka, att jag inte längre får läsa hur det går för Axel och Omar i Solgatanböckerna t.ex. Eller att få sitta med lillkillen i knät och läsa Stina Wirséns ”Vem”-böcker. Minnen minnen….

Extra jobbigt då när det kommer en fullkomligt lysande bilderbok som Jag vill ha min hatt!

Redan när förlaget sålde in den till oss i våras förstod vi att det här var något utöver det vanliga. Det är inte så ofta som förlagens försäljningsrepresentater (Hej Anders & Ylva) spelar upp hela historien i böckerna de säljer – komplett med bildspel på storduk och olika röster.

Lokalen fylldes snabbt med skratt och glädjetårar från de samlade bokhandelskedjeinköparna.

(Ungefär såhär var det. Fast i mycket mindre skala)

”New York Times bästa bilderbok 2011 är ingen vanlig björnsaga.

Björnens hatt är borta.
Tänk om han aldrig hittar den igen.
VÄNTA! Han har ju sett sin hatt ...”

Jag visade i alla fall upp boken för åttaåringen.

”Vad tror du grabben? Ska vi läsa den här tillsammans?”

Han glodde på mig med en klentrogen blick, en sån där blick som säger: ”Min pappa kan mycket väl vara universums töntigaste gubbe. Nu tänker jag sno hans iPad och gå in på mitt rum och spela Zombie Takeover.” ungefär.

Sen snodde han min iPad, gick in på sitt rum och spelade Zombie Takeover.

Men alla ni andra. Ni som har lyckliga barn mellan två och sex år med stjärntindrande ögon. Ni kommer att älska att läsa den här boken tillsammans.

Och ni måste göra rösterna.

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

PS. Den är lika bra, om inte till och med bättre, än den här: