fredag 26 december 2014

"Nätternas gräs" av Patrick Modiano


Nej, jag hade nog aldrig upptäckt Patrick Modiano om det inte vore för Nobelpriset. Min författarradar reagerar sällan på äldre franska herrar, jag vet faktiskt inte varför. Det kan ju inte direkt vara gubbfobi, så det måste vara något med Frankrike. Att det är ett land jag aldrig känt någon riktig dragning till. Det kan nog tänkas bli ändring på det nu.

Tillsammans med Patrick Modiano besöker jag i "Nätternas gräs" ett Paris som känns lika mycket som en dröm, ett minne, som en stad. Ändå finns det inget vagt över gator och caféer, det är stämningen. Som om lager efter lager kläs av i jakt på ett undflyende mysterium. Det är otroligt bra.

Bokens berättarjag Jean ser tillbaka på en kärlekshistoria i ungdomen. Kvinnan han älskade, Dannie, försvann utan ett spår. I efterdyningarna av försvinnandet hamnar han själv i en polisutredning.
Många år senare ser han tillbaka och söker svaret på gåtan med hjälp av namnen, telefonnumren och minnesanteckningarna i en sliten gammal anteckningsbok.

Ja, det är det hela. Ett minnessnitt. Det är en stilla berättelse med hög intensitet. Få sidor som kräver koncentrerad läsning/lyssning. Mats Eklund läser boken omsorgsfullt och långsamt. Helt perfekt för att kunna ta till sig texten och låta den sjunka in. För det är inte handlingen i sig som är det viktigaste här, det är hur den är berättad. Boken spelar som en film framför ögonen.

Tematiskt kommer jag flera gånger faktiskt att tänka på Klas Östergren (var priset till Modiano hans villkor för att tacka ja till posten som akademiledamot?). Minnet, mysteriet, kärleken, sanningens subjektivitet. "Twist" skulle faktiskt kunna vara en mindre drömsk systerbok till "Nätternas gräs".

Modiano har ibland fått kritik för att han skriver samma bok om och om igen. Är alla böcker i den här klassen gör det ju faktiskt ingenting.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar