"Och natten viskade Annabel Lee"

Hur förhålla sig till att recensera en bok man aldrig blir klar med? Så är det ju ofta att skriva om lyrik, eftersom det aldrig rör sig om någon pärm-till-pärm-läsning. Kanske man i och för sig slukar hela samlingen först, girigt och bulimiskt. För att man har väntat, säg sex år (en siffra helt tagen ur luften) på något nytt. Men sedan måste man plocka upp, bläddra, återkomma, låta sjunka in. Gå och suga på några fraser som sjunker extra djupt. Hitta några andra och göra samma sak. Låta det växa och sjunka och byta betydelse.

Därför har det tagit lång tid för mig att skriva om Bruno K. Öijers "Och natten viskade Annabel Lee". Jag är inte säker på att jag kan göra det med någon rättvisa nu heller. Men jag gör ett försök.

Hans poesi har rört sig under de drygt 20 år vi har varit bekanta (jag och Brunos poesi alltså, jag göra inga claims to fame här). Från en neonglittrande och skitig storstadsfond mot naturen (känns som att vi gjort lite samma resa där, förutom det marginella faktum att jag inte förvandlat det till magisk poesi). Språkligt allt rakare och enklare.
För det är aldrig svårt att läsa Öijer, ibland till synes banalt enkelt. Men stanna upp, skrapa lite, (se honom läsa sina egna dikter!) och ett universum öppnar sig. Precis som det ska vara när poesin är som bäst. Han tar, trots sin outsiderposition, sikte mot det allmänmänskliga och sparkar samtidigt mot all form av dumhet och konformism så att det sjunger inombords och gnistrar ur boksidorna.

Ja, mer konkret än så tänker eller kan jag nog inte bli. Kanske kan jag göra en regelrätt recension om något år sådär, när den här samlingen blivit en del av blodomloppet.

Läs istället själva och se vad ni tycker. Eller sug bara lite på de här sista raderna i barndomseposet "Vidöppet Sår" (titeln!! märkligt hur det banalt pretentiösa blir alldeles, alldeles underbart när det kommer från hans penna): 

och en natt på landet
är det sommar men ändå kallt
vi väcks och går ut
ser kometregnet falla bakom stugan
och så tätt och så nära
att du måste springa fram och leta i gräset

Här, här, här och här kan ni (bland annat) läsa mer om min kärlek till herr Öijer.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro