Man kan tycka att det är lite overkill att läsa fem böcker om samma band, men då ska man komma ihåg att jag:
1. Inte läste allihopa på en gång. Genes bok läste jag för säkert tio år sedan. Aces 2011 eller så. Pauls bok över julen nyss och Peters får jag ärligt säga att jag snabbskummade igenom på någon timme i onsdags natt när jag inte kunde somna.
2. Har läst säkert tjugo böcker om David Bowie. Bara så ni vet.
Så vilken av dem är bäst?
Vilken ligger närmast sanningen?
Självklart svårt att avgöra för den som inte var med.
Sanningen är subjektiv, alla har sin egen.
Genes bok är roligast. Han har bett i språket och är en god berättare.
Pauls bok fokuserar mest på musiken. Och sex. Mycket sex. Samt en bitvis gripande historia (som jag inte kände till) om ett dolt handikapp och komplicerade föräldrarelationer.
Ace Frehleys bok kan summeras ungefär såhär:
”Jag är full. Jag är jättefull. Jag är ännu jättfullare. Jag kör bil på fyllan. Gene är en idiot!”
Peter är bitter i sin bok. Jäkligt bitter bitvis. Men det gör nog ont att få sparken från ett av världens största rockband. Två gånger.
Så om ni inte pallar att plöja igenom alla fyra rekommenderar jag er att istället läsa Carl Linnaeus ”KISS – Den osminkade sanningen”. Den finns ute i pocket nu.
Då sparar ni både tid och pengar. :-P
Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar