Bokhandlarna svarar: Om du bara fick läsa en genre för resten av livet, vilken skulle det vara?

Under gråt och tandagnisslan svarade våra panelmedlemmar på den senaste bokhandlarfrågan. Det är uppenbart att den gode Sartre hade rätt. Valet skapar ångest!

Var ligger bokhandeln?

Johan Zillén, Center Syd: Tja, först hade jag tagit den personen eller folksamlingen som krävde något så fruktansvärt orättvist och hemskt av mig och tryckt upp hen/dem mot en vägg och örfilat hen/dem med en självdöd plattfisk ända till hen/de bett om ursäkt och lovat att aldrig kräva något så urbota dumt av någon någonsin igen.
Sen, om vi istället antar att det är en hypotetisk fråga, hade jag fått sätta mig ner och klura riktigt ordentligt.
Ge upp romaner? Inte få läsa nästa Backman? Cleave? Eller Cormac? Går det?
Skippa alla deckare och thrillers? Vad ska man läsa på stranden då? Hur kommer det gå för Ewert??
Dumpa kommande självbiografier? Men det vill jag ju inte heller. Tänk om Bowie skriver en!!
Säga farväl till fantasyn? Ingen mer Gaiman, Ajvide eller Cronin?!!? Otänkbart!
Kan jag inte istället lova att jag aldrig igen kommer läsa en bok om stickning/virkning, trädgård eller new age hokus-pokus om att prata med döda släktingar alt. änglar?
Det är ett löfte jag tror jag kan hålla ....

Susanna Mattsson, Jägersro: Okej, bokhandeln på min öde ö saluför alltså bara en sorts böcker. Ja, då är svaret enkelt. Visst skulle jag sakna den enskilda deckaren eller reportageboken/biografin, Och lyriken! Jag skulle verkligen sakna lyriken! Men jag skulle förtvina själsligen utan romanerna. Det är ju genom dem jag får leva hundratals liv istället för ett enda. Tvingas jag snäva ner svaret ännu mer väljer jag samtidsromaner ("Stolthet och fördom" kan jag i princip utantill och detsamma gäller för "Svindlande höjder" så dem kan jag tänka på innan jag somnar under min palm). Då skulle jag ändå kunna hänga med i vad som händer i världen medan jag vegeterar på ön.

Filip Nygren, Helsingborg: Hmm... Måste jag separera fantasy och sci-fi?
Med risk för ett alldeles för självklart svar så säger jag fantasy i så fall. De flesta kanske tror att genren är begränsad till drakar, alver och orcher, men det finns, i min mening, egentligen inga regler för vad genren fantasy kan innefatta. Du kan som läsare hitta allt från mordhistorier till komedi och romantik, så att läsa fantasy-genren resten av livet skulle för mig inte vara någon egentlig begränsning av det jag får läsa.
Okej, jag skulle sakna en del biografier...
Och definitivt kokböcker...
Lite inspirerande designböcker hade också varit svårt att leva utan...
Suck...

Odette Gross, Helsingborg: Nej! Nejnejnejnejnejnejnejnejnej! Att bara läsa en genre hela livet!!! Förutom att det är helt omöjligt tror jag att det bryter mot de mänskliga rättigheterna under kategorin ”Förbud mot tortyr”!
Jag kan sträcka mig så långt att jag väljer bort en gengre: fantasy. Det var inte speciellt svårt eftersom jag aldrig läser det i alla fall, men sen blir det värre. Jag gillar deckare, men efter ett par mord vill jag gärna ha något annat.
Om jag absolut måste säger jag nog romaner, det är ett vitt begrepp som innefattar ganska mycket, från chic lit till nobelpristagarna.
Men jag inser att jag då aldrig får reda på hur det går för Cormoran och Robin i Robert Galbraiths deckarserie som jag har läst de två första av och älskat. Eller att jag inte får läsa ”Children of the mill” som jag väntar på pocketversionen av, det är en memoar. Och reseguider är ett måste! Och kokböcker behöver man ju! Och barnböcker! Och fina fotoböcker! Och alla andra böcker med!
Så jag uppfinner en ny genre: ”böcker jag vill läsa-genren” och så väljer jag den!

Eva Killberg, Ängelholm: En god roman har allt
En god roman kan flytta dig till en annan tid, till en annan plats, in i en annan människa, ge dig förståelse och förskräckelse, glädje och sorg, skönhet och fulhet, komik och tragik, kort sagt, hela livet och mer därtill. Självklart skulle jag välja romaner, om jag blev så illa tvungen att välja. Deckare, facklitteratur och lyrik är förstås också givande, på olika sätt. Men för mig kan det inte riktigt göra det som en rik, välskriven roman kan. För mig måste inte allt vara sant - bara det är sannolikt. Därmed försvinner även fantasy för mig, och faktaböckerna kommer längre ner på önskelistan.
Men deckare, som är så spännande, kan man vara utan det? Måste man inte få grotta ner sig i människans svarta sidor emellanåt? Jag säger bara, läs Dostojevskijs roman "Brott och straff". Bättre än så blir det inte.
Och det sköna i lyriken, kan man avstå det? Jo, det finns romaner som är oerhört poetiska. Ta senaste nobelpristagaren, Patrick Modiano. Ofta avslutar han sina kapitel med de underskönaste formuleringar. (Han är förresten spännande också, bara man har tålamod). Eller ta Linda Olson, den svensk-nyzeeländska författarinnan som förtrollar sina läsare med ljuvt vemod, bland annat i den senaste romanen, "Koltrasten sjunger i skymningen". Till och med titeln är poetisk.
Men som väl är behöver ingen välja. För det vore inte samma sak med en roman för en ung, arg man som Yahya Hassan. Lika kraftfullt hade det aldrig blivit i prosa, som i de laddade diktraderna. Och faktaböckerna, nog behövs de. Vem vill avstå Bengt Liljegrens hyllade Churchill-biografi?
Kontentan blir ändå - jag vill inte välja bort delar av smörgåsbordet i bokhandeln!