Gästbloggaren: Frida Skybäck

 

 

Jag vet inte exakt vad det är med London som drar i mig. Så fort jag ser något från staden: ett TV-klipp från Oxford Street, en Instagrambild med en röd dubbeldäckare eller ett tidningsuppslag om Afternoon Tea på ett mysigt hotell kliar det i fingrarna och jag måste tvinga mig själv bort från datorn för att inte råka beställa ännu en resa. Många svenskar har ju en relation till staden och när jag som 19-åring drog dit på vinst och förlust kändes den på något märkligt vis redan som hemma.

Även om London för mig har ett magiskt skimmer över sig var livet där inte bara en dans på rosor. Staden bjöd visserligen på fantastiska äventyr och möjligheter. Ingen annanstans har jag hittat en så perfekt blandning av historia och nutid. Kulturen blomstrar och den är i stor utsträckning gratis. Det finns alltid utställningar att gå på, museum att besöka och parker att slukas av, utan att det kostar dig ett endaste pund. Dessutom hittar du mat från världens alla hörn, människor som är nyfikna på dig oavsett varifrån du kommer och en aldrig sinande källa av chanser att prova nya saker.

Men London har också en hård sida. Levnadsstandarden är, trots skyhöga hyror, skrattretande låg. Som fattig student eller butiksarbetare har du inget annat val än att tränga ihop dig med andra människor i kollektiv. Mitt första hyreskontrakt gällde en madrass som jag delade med en annan tjej, i ett rum med fem andra. Lägenheten var fruktansvärt nedgången, utan värme och fungerande elektricitet, och badrummet var så mögelskadat att man var tvungen att luta sig bort från väggen för att kunna duscha. Totalt var vi tio personer och en muskoloni, men de betalade i och för sig inte för sin hylla i köksskafferiet.

Som tur var blev det bättre. Jag arbetade mig upp, fick högre lön och hade till slut råd med en alldeles egen säng. Min sista tid i London jobbade jag i en allt-i-allo-butik i ett vackert sekelskifteshus med breda golvbrädor och stuckatur i taket och med ett ljuvligt litet extrarum där vi sålde böcker.

”Bokhandeln på Riverside Drive” är på många sätt en hyllning till min tid i London. Jag har fyllt boken med allting jag älskar med staden, det som är vackert, spännande och alldeles underbart. Men jag beskriver även svårigheterna, hur tufft livet kan vara när man lever ur hand i mun och hur man blir beroende av andra människor för att överleva. Sist men inte minst handlar ”Bokhandeln på Riverside Drive” om litteratur. Den originella personalen i The Riverside Bookshop vet vilka böcker som kan rädda en kund som känner sig vilsen, behöver tröst, kärlek eller bara en stunds verklighetsflykt. Jag vill dock passa på att påpeka att bokhandelns udda och något knasiga personal på inget sätt är inspirerad av verkliga förlagor.

 // Frida Skybäck, Lund

 

Frida Skybäck flyttade själv från Skåne till London på vinst och förlust och kom hem med ett nyfunnet intresse för engelsk litteratur och den stora kärleken. Numera bor hon i Lund med sin man och deras två barn. Hon har tidigare skrivit bl.a. böckerna "Den vita frun", och "Polarnatt". "Bokhandeln på Riverside Drive" är hennes femte roman.