Att skriva en uppföljare borde vara en baggis.
Formen är ju satt, huvudkaraktärerna introducerade och förhoppningsvis har man hunnit locka till sig en trogen krets läsare som kommer att kasta sig över boken så fort den kommer ut i handeln. A Piece of cake med andra ord, gasen i botten, det är bara att köra så det ryker!
Allt det där är naturligtvis sant, men då glömmer man en liten och inte så obetydligt detalj. För vid första boken var man bara en förhoppningsfull hobbyskribent som satt och knackade för sig själv hemma på kammaren. Lugnt och fint – no pressure at all!
Men nu, när andra boken skall skrivas finns de där plötsligt. Små irriterande förnimmelser som kikar över axeln och sänder kalla kårar längs ryggraden medan de Gollumväser i ens öra. Förväntningar, my precious! Förväntningar….
Förväntningar från förlaget (och i värsta fall förlagen) att visa att man kan leverera enligt kontraktet, förväntningar från läsekretsen om att förvalta deras berättelse. Ge dem mer av sådant de gillar men ändå komma med något som känns nytt.
Och sist men inte minst – förväntningar från en själv!
För nu måste man visa att första boken inte bara var en Lidnersk knäpp, ett one-hit wonder som inte går att upprepa. Att man dessutom hunnit lära sig ett och annat på vägen och att man blivit en mycket bättre skribent, ja rent utav – en författare…
Så hur gick det då? Fick jag ihop det eller är jag dömd att likt Göran Gillinger försvinna in i solnedgången medan Lemon tree klingar i iPodlurarna?
Det är i slutänden upp till er läsare att avgöra.
My work is done, the rest is up to you som HP skulle ha sagt.
När [buzz] börjar är han på flykt. Det har gått fjorton månader sedan han via en mystisk mobiltelefon blev indragen i ett djävulskt verklighetsspel som sånär kostade honom livet. Men även om HP nu har allt han kan önska sig, frihet, pengar och ett minimum av ansvar, är han inte nöjd. Han saknar kickarna från Spelet. Det bekväma livet tråkar ut honom och i takt med att han får allt svårare att sova börjar han också få problem med att skilja fantasi från verklighet. Ibland kommer han på sig själv med att nästan hoppas att Spelet ska hinna ifatt honom.
När han så träffar Anna Argos verkar saker och ting ljusna. Hon är precis hans typ – rik, världsvan och snygg. Men under hennes coola yta börjar han ana något oroande. Som om hon var rädd för någon – eller något. Och så var det ju det där med hennes telefon …
För Rebecca Normén borde livet vara enklare nu när hennes förflutna inte längre plågar henne. Hon har befordrats till gruppchef för ett eget livvaktsteam och står i begrepp att bli sambo. Trots detta har hon svårt att finna sig tillrätta. Hela hennes nya liv känns på något sätt overkligt, som om det inte var hennes. Så får hon tips om ett webbforum där en anonym skribent, en polis som kallar sig Maybey, plötsligt börjar vända sig direkt till henne, nästan som om de kände varandra. Och det som Maybey skriver är minst sagt oroande …
Allteftersom förföljarna tar in på HP och Rebecca hinner frågorna också ikapp dem. Vad är egentligen på riktigt? Vem kan man lita på? Och går det att skydda sig mot ett hot som kanske inte ens existerar?
Anders de la Motte är född 1971 och numera bosatt i Skåne. Han arbetar som säkerhetschef på ett multinationellt IT-företag och har tidigare varit polis i Stockholm.
Thrillern [buzz] är uppföljaren till succédebuten [geim] som av Svenska deckarakademin utsågs till bästa svenska deckardebut 2010. Boken släpps den 8:e september samtidigt som pocketversionen av [geim].
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar