Författarnas julklappstips Del 3

 Sist ut, men definitivt inte minst i vår trestegsraket av boktipsande författare är Tomas Eriksson, som tipsat så långt och mycket att han får ett helt inlägg för sig själv. Och inte nog med att han strösslar med läsgodis, han varnar dessutom för ett rejält bottennapp...

Thomas Eriksson:

1. Flickan från Ingenstans av Justin Cronin. Skrämmande, läskig och så bedövande välskriven att man blir sjuk av avund … Och dessutom den första delen i en trilogi. Ett fullkomligt måste för alla med krav på kvalitet.

2. Mr Clarinet av Nick Stone. Het, virvlande, riktigt otäck från första sidan. Jag sögs in i berättelsen direkt. Oväntade vändningar och med en intensitet av sällan skådat slag. Omöjlig att lägga ifrån sig. Missade på lunchen och ett möte.

3. Under kupolen av Stephen King. King är Kung. Kommentarer överflödiga. En berättare som överträffar allt. Och vilket epos! 1200 sidor!

4. Huvudjägarna av Jo Nesbø. Ovanlig för att vara den här författaren. Lättläst, mycket action, högt tempo. Som tveksam bonus: en av de äckligaste scenerna jag läst på länge. (Hoppas den inte finns med i filmen, har svårt att tänka mig det. ) I hemlighet tror jag att Nesbø skrev den här berättelsen för länge sen.

5. Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan. Klassisk skräck och ännu mer vampyrer, men faktiskt med en annorlunda twist. Klart läsvärd, mycket spännande och härligt att det kommer två böcker till efter den här. (Varav en redan har kommit, dock ej lika omtumlande som den första).

6. Värt att dö för av Lee Child. Jack Reacher är det hårdaste som gått omkring på en boksida – någonsin! Så brutal, så omedgörlig att man knappt tror på honom. Ändå är det en fröjd att läsa, så hardcore en thriller bara kan bli. Svårt att tro att ingen censurerat Mr Child.

7. Bekännelsen av John Grisham. En story som baserar sig på det kusliga dödsstraffet de har för sig over there … Dessutom, det dröjer riktigt länge innan jag inser hur den slutar. Tragiskt, sorgligt, men samtidigt berörande. Grisham levererar, helt enkelt, även om denna kanske inte når upp till hans verkliga mästerverk från förr.

8. En dag av David Nicholls. Ja, vad sjutton, ALLA tycktes ju läsa den! Och den är bra; framförallt är humorn fantastisk. Rappa repliker och härliga karaktärer. (Men jag fullkomligt avskyr slutet. Får det verkligen gå till så här?)

9. Lärjungen av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt. Välskriven med en elegant touch. Lite förutsägbar – och osannolik - i sin intrig, men det gör ingenting eftersom författarna visat upp ett osedvanligt mod. De har nämligen skapat en hjälte så in i själen osympatisk att man bara baxnar. Starkt!

Och på jumboplatsen, nummer 100 om du vill, en bok jag rekommenderar dig att hoppa över: Denna dödens kropp av Elisabeth George. Plågsamt omständig, överarbetad, alldeles för illa redigerad. Minst 250 sidor för lång. För mycket detaljer. När jag till och med blir upplyst om färgen på randen på slipsen hos en figur som figurerar på en och en halv sida– då har det gått för långt. Tempot är lägre än lägst, och spänningen lyser med sin frånvaro. God natt, Mrs George.

Men god jul alla ni andra!
Thomas E