David Nicholls - En räddare i nöden

Soffbunden med en käkinfektion från helvetet har jag inte kunnat läsa en rad den senaste veckan. Tur då att det finns tv. Naturprogram. Och filmatiseringar av David Nicholls böcker. Lättsam film med bokförlaga man redan läst är en sann räddare i nöden.

My savior! (Varför får jag sådan extrem Brian Jackson-vibb av detta foto?)

Är väldigt förtjust i de två av engelsmannens litterära alster som jag läst (En Dag och På vinst och förlust. Min sambo hävdar dessutom att den av mig ännu olästa Mitt livs roll är hans bästa, så där har jag något att se fram emot... ) Lite Nick Hornby plus lite Helen Fielding, men snäppet bättre än dem båda. Romantisk komedi när den är som bäst alltså. Och i bokform. Utan könsspecifik mottagare. Måste gillas.

Inte lika förtjust var jag i filmatiseringen av En Dag, tyvärr (även om den absolut dög som akut smärtavledare i ett par timmar). Nicholls specialitet är just de knivskarpa personporträtten, de absoluta situationsbeskrivningarna, och de kommer bra mycket mer till sin rätt mellan pärmarna än i den här filmen. Emma och Dexters tjugoåriga kringelikrokiga vänskaps- och kärleksvedermödor känns förhastade, frampressade. För att man ska få chans att hinna börja gilla de här inte helt lättälskade karaktärerna krävs mer tid. Nu blev de istället mindre mångfacetterade. Nicholls har själv skrivit manus, så här går det inte att skylla på manusförfattaren heller (och han brukar ju vara en durkdriven sådan i övrigt). Och så är det Anne Hathaway... jag vet inte, jag får bara ingen feeling när det gäller henne.

Inte jättebra.

Då gjorde sig Starter for Ten (På vinst och förlust) bra mycket bättre som film. Vi möter den miserabelt misslyckade Brian Jackson vars största dröm är att få delta i den tv-sända frågesporten University Challenge. Och riktigt fint var det att återigen få vrida sig som en mask till Brians pinsamheter. Grymma skådisar (James McAvoy strålande som vår loserhjälte - se klippet nedan med den misslyckade anspelningen på Mandomsprovet - intellektuell snubbel- och prutthumor när det är som bäst). Överlägset sountrack (The Cure, Kate Bush, Echo and the Bunnymen, The Smiths... ni hör ju!), finfint manus (Nicholls igen) som följde boken där det behövdes och skyndade på när det krävdes. Rekommenderas varmt för den som är sugen på knastrig engelsk nördhumor inte utan romantiska inslag (och inte minst misstag!). Vad jag tyckte om boken kan ni läsa här. 

Bra!