Caroline L Jensen:
1. J. Cronin, Flickan från ingenstans. Maken till berättarglädje får man leta efter. Dessutom nyskapande. Och action som heter duga.
2. J. Zeh, Corpus Delicti. Snudd på Kafkaiskt tryckt stämning. Extremt välskrivet.
3. J. Ajvide Lindqvist, Tjärven. Sveriges skräckmästare visar här att han är just det. Mästare. Ohotad på tronen.
Tjillevipp!
Mikael Bergstrand:
Att skriva uppföljare till succéböcker är svårt. Men Outsider, Torbjörn Flygts fortsättning på Augustprisade Underdog, är ett lyckat exempel. Jag gillar persongalleriet, svärtan och samhällsanalysen, men framförallt humorn. Flygt är en rolig författare också, vilket sällan lyfts fram.
Christoffer Carlsson:
Philip Roths Sabbath's Theater, som jag läste först i år. En fantastisk bok om den gubbsjuke, obehaglige Mickey Sabbath, vars mångåriga älskarinna just har dött och lämnat honom ensam. Om natten besöks han av sin (döda) mor, som uppmuntrar honom till att ta sitt liv, vilket Mickey inte är helt främmande inför. En ful, obehaglig och fantastisk bok där läsaren får kämpa med att finna sympati för huvudkaraktären, men i de få ögonblick sympatin kommer, kommer den desto starkare.
Den bok som betytt mest för mig under 2011 måste vara Jonathan Franzens Freedom. Föga överraskande bok, till och med ett smått tråkigt val. Men rätt ska vara rätt. När jag läste Freedom påmindes jag om ögonblicket i min barndom då jag öppnade en bok för första gången, och, i takt med att jag läste, insåg att jag hade något magiskt i händerna. Freedom var en bok som påminde mig om varför jag älskar att läsa, och att berättelser och skönlitteratur kan säga något om vilka vi är, här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar