Det är inte alla som får uppleva att högre makter talar till dem, men när huvudpersonen i Honungsbiets hemliga liv får sin uppenbarelse låter det just så.
Din burk är öppen. En bok som inleds så är ju helt klart tillräckligt quirky för min smak.
Det är 1964 och den amerikanska södern skakas av rasoroligheter. Lily Owens bor med sin mycket obehaglige far på en persikofarm i South Carolina. Hon har inga vänner, hennes mor dog under mystiska omständigheter när hon var liten och den enda hon egentligen står nära är nannyn Rosaleen som tagit hand om henne under uppväxten.
När Rosaleen utsätts för rasismens våldsverkningar beslutar sig Lily för att lämna föräldrahemmet tillsammans med sin vän. Med sig har hon det enda minnet av modern; ett kort på den svarta madonnan med en adress nedklottrad på baksidan. Det är dit de ska. Kanske kan hon då också få reda på vem hennes mamma egentligen var?
Ibland bara råkar det gå tema i ens läsning. Det har varit fallet med den amerikanska södern för mig i sommar. Jag började med Mississippi (fantastisk), fortsatte med Niceville (helt okej), klämde in Dead reckoning (Sookie är ju alltid Sookie) och avslutade (ja, det får man väl säga, för nu verkar sommaren definitivt vara över, till och med i Skåne) med av Honungsbiets hemliga liv. Det var en fin avslutning.
Sue Monk Kidd har skrivit en historia som blandar magisk realism, politik, biodling, kärlek och vänskap på bästa möjliga sätt. Honungsbiet... hade helt enkelt allt det jag hoppades få ut Niceville, men inte fick. Ganska mycket Förbjuden frukt, men inte lika chick litt-betonad. Lättläst, men inte lättviktigt, och denna mättade, djupa södern-fond som jag är en sådan sucker för (jag borde åka dit, ja det borde jag!).
Boken finns fortfarande att få tag i som pocket. Rekommenderar den varmt för några timmars lustläsning i höstrusket.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar