Femtio nyanser av urk

Jag har just, med viss svårighet, läst ut E.L. James erotiska storsäljare Femtio nyanser av honom.

40 + miljoner läsare kan inte ha fel eller?

Tja, med den logiken är McDonalds världens bästa restaurang. De måste de vara, de har ju flest besökare. Klart och betalt!

Det är inte ofta jag läser ut böcker jag inte gillar, och jag gillar v e r k l i g e n inte den här boken.

Jag stör mig inte på de smaskiga sexscenerna. S&M må i och för sig inte vara min grej, men i den här boken går det faktiskt inte längre än några lite fastbundna handleder och lite smisk.

Det är svårt att skriva om sex. Mycket svårt. Det har till och med instiftats ett pris för värsta litterära sexskildring – The Bad Sex Award. Det finns nobelpristagare som är usla på det. Jan Guillou säger att sex är det svåraste en författare kan skriva om.

Inte på grund av den unkna kvinnosynen. Hjältinnan, Anastasia Steele, är fullkomligt ointressant som karaktär. En tom berättarröst, skolflicksförälskad och trånande efter den spännande, supersnygge och mycket välutrustade manlige hjälten Christian Grey – som är mycket, mycket välutrustad. Har jag förresten nämnt att han är väldigt välutrustad. Han är alltså väldigt välutrustad. Christian alltså. Det är han som är väldigt välutrustad. Hon får, ursäkta uttrycket, våpet Bella i Twilightböckerna att kännas som Ripley (Bad-Ass Sigourney Weaver i Alienfilmerna för er okulturella sällar!).

Nej, det som verkligen retar mig med E.L. James bok är den otrolig torftiga prosan. Hon skriver verkligen som en kratta. Otroligt mycket upprepningar. Hur många gånger kan man bita sig i läppen egentligen? All transport-text, det som ska föra oss fram i handlingen, är så fruktansvärt ointressant och händelselös. En seg transportsträcka mellan nuppandet.

Och intrigen. Eller snarare avsaknaden av den. Kanske händer det något mer av intresse i de kommande två böckerna i serien, Femtio nyanser av mörker och Femtio nyanser av frihet, men i den här kan handlingen summeras ungefär så här:

Flicka träffar pojke – Pojke sätter på Flicka – Flicka vill bli påsatt igen – Pojke vill skriva kontrakt om att han får binda fast Flicka och smiska henne innan han sätter på henne igen – Flicka är tveksam men får gott vin och en bil samt flyga helikopter – Pojke sätter på Flicka några gånger till.

Ni vet, den gamla historien.

Oavsett vad jag tycker och skriver här så kommer den här bokserien sälja hur mycket som helst i Sverige också. Jag tycker det är förbryllande. Kan bara komma på en bok jag ogillat mer än denna de senaste tio åren eller så. Den nästan episkt kalkoniga Francys evangelium av Amanda Lind.

Precis som den så är Femtio nyanser… nästan värd att plöja igenom bara för erfarenheten.

Nej, det bästa med den här boken är nog att den ledde till den här fullkomligt fantastiska recensionen av Katarina Lumsden.

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd

P.S. Vill man läsa en sexskildring som faktiskt både funkar och kittlar lite, rekommenderar jag Christos Tsiolkas utmärkta roman Örfilen (Leopard Förlag 2012).