Nej okej, jag ger upp. Hur mycket jag än älskar Dylan så orkar jag inte med ännu en manlig Dylanälskares svärmiska närmande till idolen. Bobby Boy - mannen i mig, jag lägger dig nu åt sidan. Kanske (säkert) för att plocka upp dig igen, men för tillfället finns det så mycket annat som lockar i höstutgivningen att jag helt enkelt inte vill lägga viktig lästid på associativa utgjutelser om Stig Hanséns liv med Bob Dylan som fond.
Det finns saker jag gillar med boken. Hansén är en skicklig skribent, textens mjuka puls dunkar på helt lugnt och fint. Och en del nya Dylan-anekdoter får jag mig till livs (men inte så många som önskat). Uppskattar också storligen textmässiga blinkningar som när författaren beskriver en konstutställning och använder formen från A hard rain's gonna fall. Sådana grejer.
Men, men, men... det är helt enkelt för lite mr Bob och för mycket medelålders man funderar över livet för mig. Och ja, det hade jag väl kunnat ana mig till redan när jag läste titeln, men man måste ju prova. Och omslaget är ju to die for!!! (Stig Hansén är inte den enda som svärmar för Dylan).
Lite lättare blir det också att lägga boken ifrån sig när jag för ett tag sedan nåddes av den glada nyheten att Maestro himself skriver på del två av Chronicles. Yes! Som jag har väntat.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar