Sara Kadefors. När jag gick i gymnasiet hade hon morgonpasset i P3, som jag vaknade till på klockradion (klockradio, när tänkte man på en sådan senast?) varje morgon. Jag gillade henne.
Sedan blev hon författare, skrev hyllade ungdomsromanen Sandor slash Ida (som jag inte läst), manus till några filmer och tv-serier (som jag aldrig såg) och så ett par böcker för vuxna (som jag heller aldrig läste). Varför då, kan jag undra nu när jag läst hennes senaste roman Kast med liten kniv.
Boken handlar om Jonas, en känslomässigt hämmad man som lever ett vanligt Svensson-liv med sin fru och sina barn någonstans i Göteborgs utkanter. Han tränar barnens fotbolls- och handbollslag, jobbar hårt och lägger all sin lediga tid på familjen. Jonas är nöjd, han kräver inte mer än det han har.
För tjugo år sedan var han en annan. Hängde i ett halvkriminellt gäng, tog sig med knapp nöd igenom skolan och drömde om Rebecka i klassen, alltid glad och grym på kast med liten boll. Men så på skolavslutningen händer någonting som förändrar hela tillvaron.
Berättelsen sker i två tidsplan, unge Jonas ställs mot vuxne Jonas och bilden av den pojke han var och den man han har blivit växer sig större, bit för bit. För det sker saker i Jonas vuxna liv som gör att han inte längre kan värja sig mot smärtan från ungdomsåren. Och det jag först trodde skulle vara en enkel, hyfsat lättsam historia blir till en rakt igenom engagerande och psykologiskt inkännande berättelse om att försöka överleva, skapa sig en tillvaro, känna vänskap och kärlek i skuggan av en vulkan av smärta.
Jag blir galen på Jonas ibland, hans passivitet, hans mindervärdeskomplex och oförmåga att uttrycka vad han känner. Jag önskar, önskar, önskar att allt ska ordna sig. För den unge Jonas och för den vuxne Jonas. Detta för mig något atypiska engagemang i och frustration över en ganska hopplös (men älskansvärd - jodå, jag kommer inte undan) huvudperson kan jag inte tolka på annat sätt än att Sara Kadefors har lyckats med sin roman. Riktigt bra. Ska nog ta mig an något av hennes gamla alster också framöver.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Jag kan rekommendera Fågelbrovägen 32, som jag läste för några år sedan. Den handlar om en kvinna, läkare vill jag minnas, som gör en god gärning och tar sig an en flykting. Men inget blir som hon trott, inte minst hennes självbild förändras. Intressanta moraliska resonemang.
SvaraRaderaTack för tipset. Jag är lite sugen på den. Tycker att hon var väldigt bra på det, Sara, att skildra självbilder och moraliska resonemang även i den här boken. Kanske inte lika uttalat dock. Ska bli kul att läsa Fågelbovägen och jämföra.
Radera