måndag 12 oktober 2015

Cult Fiction


Jag har rätt så lätt för att snöa in på udda ämnen.
I tidiga tjugoårsåldern var jag till exempel helt besatt av UFO-mytologi och Alien abductions mm. Läste mängder med böcker i ämnet. Whitley Striebers ”Communion”, Bud Hopkins ”Intruders”, allt om Area 51 i New Mexico och många fler.
Till saken hör att min gamla kemilärare från högstadiet då nyligen gått vidare från Hässelby Gårds-skolan till att bli ledare för en UFO-kult som sålde ambassadörposter till jordlingar för en utomjordisk makts räkning. No kidding… Riktigt så fascinerad så jag gick med i det gänget blev jag dock aldrig. Passionen för det utomjordiska avtog efter några år även den.

Någon som däremot skrev på kontraktet med en rymdvarelseälskande sekt är författaren Mariette Lindstein.
Hon var bara 19 år när hon fastnade i Scientologikyrkans klor, och det tog 25 år innan hon lyckades ta sig ur deras grepp 2004. Sedan dess har hon jobbat som bl.a. förskollärare och översättare, men sedan ett par år tillbaka har hon på heltid engagerat sig i sektfrågor, samt med att skriva sin första roman.

”Sekten på Dimön” är inte hennes egen livshistoria, utan en fiktiv berättelse om en kultrörelse i Sverige, men boken är tveklöst byggd på egna erfarenheter av sektmentalitet.

”På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa själslig frid och kroppens naturliga balans.
Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver. Och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswalds avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut.
Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor.
Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm.
 För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.”


Det är en mycket spännande historia.
Obehaglig och obegriplig. Hur kan man låta sig luras in i en sån rörelse?
Inte kan man vara så aningslös och godtrogen?
Det skulle ju aldrig kunna hända mig!
Eller?
Och så sneglar jag ner på samlingen UFO-böcker längst ner i bokhyllan… hmmmh…

Beam me up Scotty.

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar