En av de sista böcker jag läste under 2017 års sista skälvande dagar var Ane Riels hyllade roman "Kåda".
"Det är inte alltid så lätt för Liv att förstå sin omvärld. Då är det tur att hon har en pappa som Jens, som är så duktig på att förklara allting: Varför mamma blivit så stor att hon inte kan lämna sovrummet, varför man inte ska gå i skolan. Och framför allt varför man måste döda farmor..."
Och helskotta vad den plockat hem priser!
✰ Årets bästa översatta kriminalroman 2017 – Svenska Deckarakademien! ✰
✰ Vinnare av Glasnyckeln 2016 för Nordens bästa spänningsroman! ✰
✰ Vinnare av Harald Mogensen-priset för Bästa danska spänningsroman ✰
✰ En av årets tio bästa deckare enligt Dagens Nyheter ✰
✰ En av årets tre bästa deckare enligt Bengt Eriksson, Borås tidning. ✰
Men det är långt ifrån någon vanlig deckare.
Jag skulle tillochmed vilja gå emot troféströmmen här ovan och våga påstå att det inte är kriminalroman överhuvudtaget.
"Not that there's anything wrong with that", som den store filosofen Jeremiah Seinfeld (1989-1998) uttryckte det så väl.
"Kåda" är snarare en skildring av det där som pressen brukar kalla en "familjetragedi" (vilket vanligtvis brukar betyda att mannen i familjen mördat fru och barn då han upplevt det som smidigare än skilsmässa), kanske lite närmare en systerbok till Emma Donoghues "Room". Stora delar av historien berättas genom ett barns ögon och skildrar pappa Jens nedåtgående spiral.
Ett författargrepp som ofta kan kännas rätt krystat, men här - genom Livs oförstörda och lite naiva syn på världen - funkar det överraskande väl.
Så att boken skulle vara årets bästa översatta spänningsroman ställer jag mig tveksam till, det finns andra titlar som varit långt mer spännande - Bill Beverlys "Dodgers" eller Noah Hawleys "Före fallet" tex. - men det är en hjärtskärande skildring av hur psykisk ohälsa kan drabba en familj.
En alldeles utmärkt roman helt enkelt. Fast på deckarhyllan.
// Johan Zillén, Akademibokhandeln Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar