Tredje gången gillt för Tana French

Jag var ju lite orolig för att jag inte skulle kunna ta till mig Tana Frenchs nya huvudperson i pocketaktuella ”Faithful Place”. Helt enkelt därför att de föregående böckerna varit så bra och jag trodde att jag skulle sakna de gamla karaktärerna för mycket.
Oron visade sig dock obefogad. Det dröjde inte många sidor förrän jag fattat ordentligt tycke för undercoverpolisen Frank Mackey. Och nu hoppas jag istället på fler böcker om honom och hans dysfunktionella familj. Men eftersom French hittills gjort för vana att byta ut sina huvudpersoner efter hand är det frågan om önskningen går i uppfyllelse.

Historien börjar med upphittandet av en resväska. Den visar sig tillhöra Rosie Daly, Franks för länge sedan försvunna flickvän och första kärlek. Henne som han skulle rymma till England med för att starta ett nytt liv, men som lämnade honom samma natt de planerat att ge sig av. Nu visar det sig att hon kanske inte menat att lämna honom trots allt.
För att ta reda på vad som hänt Rosie tvingas Frank tillbaka till den plats där han vuxit upp, till den familj han inte träffat på tjugo år. Och ju närmare han kommer gåtans lösning, desto tydligare blir det att Rosie inte är det enda offret för det som pågått på Faithful Place.

I Tana Frenchs deckare avfyras inte många pistoler. Och inte heller begås det särskilt många invecklade och bestialiska mord. Istället handlar det om vad människor är kapabla till när desperationen blir för stor, trycket för hårt, känslorna kokar över. Brottslingarna är inga onda superskurkar, snarare produkter av sin miljö och olyckliga omständigheter. Det är psykologiskt skickligt och i botten ligger alltid en sorg och en svärta. Brott är tragedier, de drabbar människorna runt omkring och förändrar deras liv för evigt, oavsett om gåtan klaras upp eller inte. Jag har hyllat Frenchs tidigare deckare och det här är inget undantag; det är riktigt, riktigt bra. Och riktigt, riktigt obehagligt och sorgligt. Kanske faktiskt hennes bästa hittills.

Det här är så mycket mer än en deckare. Det är snarare en familjeskildring och en kärlekshistoria, en historia om det som gått förlorat, om skuld och hämnd och lojalitet. Jag imponeras av dialogen, och sinnet för detaljer (vill man resa till Irland nu eller - ja, det vill man!). I arbetarsonen Frank Mackey tecknas ett trovärdigt porträtt. Faktiskt tycker jag att French lyckas ännu bättre med sina manliga karaktärer (nämnda Frank samt Rob Ryan i ”In the Woods”), än med Cassie Maddox (från de två tidigare böckerna). Bara plus alltså, för den tredje boken. Tana French förtjänar lätt att stanna kvar högst upp på min privata deckarförfattarprispall.

Susanna Mattsson

Bokia Killbergs Jägersro