Jag har precis som Johan lyckats komma över ett manus av Fredrik Backmans bok En man som heter Ove och kan också sälla mig till Oves (och Backmans!) fan-club.
Jag brukar läsa Backmans krönikor i gratistidningarna City och Metro och har imponerats av hans förmåga att på pricken beskriva människor och vardagliga företeelser med så bitande sarkasm att man skrattar högt. Var lite rädd att det inte skulle funka så bra i bokform, och är glad att jag hade fel! Det funkar alldeles utmärkt, boken är vansinnigt rolig, men också väldigt sorglig. Backmans underbara sarkasm finns med, men det är också en väldigt varm berättelse. En omöjlig kombination? Inte alls!
För alla er stackare som inte arbetar i bokhandel och alltså måste vänta tills boken faktiskt ges ut (i slutet av augusti) kommer här en liten aptitretare, saxat från Backmans egen sida:
Ove är 59 år gammal. Han kör Saab. Han är typen av man som pekar på folk han inte gillar lite sådär som om de var inbrottstjuvar och Oves pekfinger var en polisficklampa. Han står framför disken i den typ av butik som folk med japanska bilar beger sig till för att köpa vita sladdar. Ove betraktar mycket misstänksamt kartongen i sin hand. På det där sättet som om kartongen hade kört vespa och haft gymnastikbyxor på sig och precis hade kallat Ove ”kompis” och försökt sälja en klocka till honom. Sedan betraktar han expediten, ung man med enkelsiffrigt BMI som ser mycket obekväm ut, och viftar skeptiskt med kartongen mot honom.
– Jaha! Är det här en sån hära Ajjpadd då? Kräver Ove att få veta.
Odette Gross
Bokia Killbergs Helsingborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar