”En hjärtvärmande liten saga om knark, sex och våld.”
Det tycker jag hade varit en hejdundrande slogan för Christer Lundbergs debutroman Gräspojken (kommer ut i september). Så om förlaget väljer att köra på den så kan de skicka royalty-checken till mig c/o Bokia Center Syd.
Handlingen i korta drag:
Göteborg. Mitten av 80-talet. Kalle, är en tolvårig pojke med en tonårings sexdrift. Han lever tillsammans med sin lillebror Björn, pappa Tomas som dricker för mycket och mamma Bodil som helst av allt vill vara någon annanstans än med familjen.
En dag upptäcker Kalle en främmande ljusgrön stjälk bredvid monsteran i fönstret. Ett frö från nymfparakiten Aslans matskål har hamnat i blomkrukan. Efter viss efterforskning upptäcker han att plantan är av sorten Cannabis Sativa. Kalle förstår att det finns mer i livet än sex och, inspirerad av tv-serien Miami Vice, bestämmer han sig för att odla marijuana.
Flickvän, pånyttfödd morsa och knarkkung. Kalle upptäcker snart att rollen som villaförortens 12-årige Tony Montana inte är helt oproblematisk. Smutsiga pengar har en tendens att locka till sig uppmärksamhet från fel sorts människor…
Christers bok är, till skillnad från P3-kollegan Morgan Larssons härliga, självbiografiska uppväxtskildring Radhusdisco (som den naturligtvis kommer att jämföras med), en helgalen skröna. En mycket underhållande sådan. Ibland lite väl vild i svängarna och snabb runt hörnen måste erkännas, men ändock en historia som man gärna fastnar i med ett fånigt, och ibland förläget, flin i ansiktet.
Och trots allt knarkande, kn*llande och våldande så blir ändå mitt slutomdöme om boken det samma som jag har om Christers radiopersonlighet.
Mysig.
Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar