fredag 2 augusti 2013
S. J. Bolton ny deckarfavorit
Man kan inte alltid vara först på bollen. När jag tar mig tid att lyssna på S.J. Boltons Nu ser du mig har den redan funnits med i Låna&Läs ett helt år, uppföljaren har kommit ut på svenska och trean finns ute på engelska. Å andra sidan, vilken tur att jag nu har två böcker till att kasta mig över!
I och för sig är jag inte odelat positiv till Nu ser du mig. S.J. Bolton är alltså ingen Tana French eller Gillian Flynn. Men tillräckligt bra var det för att jag ska vilja läsa mer om den unga kriminalassistenten Lacey Flint (snacka kiosdeckarvarning på det namnet!). Och det mycket snart.
För S.J. Bolton har sytt ihop en riktigt superspännande historia om en Jack the Ripper-copycat som plötsligt börjar härja i London. Och han verkar ha en osund fixering vid vår hjältinna, som mot sin vilja dras in i utredningen genom att det första offret förblöder i hennes armar. Raffel redan från sida ett alltså.
Ja, det är blodigt. Fler gånger väl blodigt, framför allt som jag lyssnar och liksom inte kan väja mig genom att skumma texten i de värsta passagerna. Men det är också välskrivet, överraskande och engagerande. Och jag gillar verkligen den aviga Lacey, besatt av seriemördare, socialt inkompetent, med en bubblande inre vrede och (det blir tidigt tydligt) egna hemligheter i bagaget.
Ett slitet uttryck som bladvändare kommer väl till pass här, jag parallelläser pappersbok och ljudbok beroende på omständigheterna. Allt för att få veta hur det går så fort som möjligt. Och när slutet kommer visar det sig att jag inte var så smart som jag trodde (hade likskom räknat ut hur det hängde ihop tidigt - trodde jag). Karin Lithman som står för uppläsningen är förresten också en trevlig ny bekantskap. Hon har det där Gunilla Röörska sättet att berätta historien liksom intimt, så att det känns som att få läst en saga (en i det här fallet väldigt blodig) för sig.
Invändningarna då. För det första, Laceys motståndare (jag pratar inte om mördaren nu, utan mer av en vardagsnemesis - ja, ni får se) och love interest (jag avslöjar inget du inte redan kommer att veta så snart du börjar läsa, man fattar ju direkt när de träffas) Joesbury, har kanske liiite för turkosa(!) ögon och perfekta tänder, vilket upprepas liiite för många gånger. Och den där kärlek-börjar-alltid-med-bråk-grejen. Nej, jag gillar den i regel inte. Sedan kan man ju också tycka att det är liiite overkligt att Lacey, när hon uppenbarligen svävar i livsfara eftersom en galen styckmördare verkar besatt av henne, är så oförstående inför de säkerhetsåtgärder som övriga teamet förordar. Någon lite logisk lucka skymtar också förbi, men det var väl allt.
Så det var ju inte så farligt. Går att leva med. Fördelarna överväger alla gånger. Hej Livrädd, här kommer jag! Att nästa bok utspelar sig på universitetet i Camebridge gör det ju inte direkt mindre lockande om man säger så...
Så här tyckte förresten Odette (som var bra mycket snabbare på att läsa än jag) om boken.
Susanna Mattsson
Bokia killbergs Jägersro
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar