Inte en bok så långt ögat når. (foto: landlopers) |
Har tillbringat många långa timmar på flygplan och tåg den här sommaren. Och det hade varit fullkomligt olidligt om jag inte haft mina böcker. En i öronen, en för ögonen. Med en växelverkan mellan dessa blev till och med en 20 timmarsresa uthärdlig.
Jag slet mig dock tillräckligt från läsningen under mina Atlantflygningar för att göra en skrämmande upptäckt. Jag var den enda på planet som läste! Jo, det är sant. Har aldrig varit med om något liknande (och ja, jag spanande efter läsplattor också, även om jag inte brukar en själv är jag faktiskt medveten om att de existerar). Det var chockartat. Jag tillhör verkligen inte dem som tror på litteraturens död, men när jag såg mina kabinkamraters döda blickar in i filmmonitorerna på sätet framför, timma ut och timma in, då började jag förtvivla.
Hur skönt var det då inte att på tågresan upp till Göteborg förra veckan se att kvinnan tvärs över gången djupt försjunken i en bok. Självfallet vred och vände jag mig tills jag kunde se titeln. Kupé nr 6 av Rosa Liksom. Så passande. Och vilken lättnad.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar