Konsten att skapa en tjej / How to build a girl

"(…) Precis som Johanna kom jag från en stor familj, växte upp i fattigkvarteren i Wolverhampton och började min karriär som musikjournalist i tonåren. Men Johanna är inte jag. Hennes familj, kollegor, de människor hon möter och hennes upplevelser är inte min familj, mina kollegor, de människor jag möt eller mina upplevelser. Det här är en roman och allt är fiktion. "

Så skriver Caitlin Moran i förordet till sin debutroman.
Det hjälper föga.
Ty för oss som följt Caitlin genom åren är det sjävklart bara henne vi ser framför oss när vi läser om Johannas/Dollys äventyr på väg in vuxenvärlden.

"Året är 1990. Johanna Morrigan, 14 år, har skämt ut sig så fullständigt på lokal-tv att hon beslutar sig för att det inte är någon idé att vara Johanna längre utan återskapar sig själv som Dolly Wilde - snabbsnackande, hårdkrökande goth-hjälte och femme fatale på heltid! Hon ska rädda sin fattiga bohemiska familj genom att bli författare - som Jo i Unga kvinnor, eller systrarna Brontë - men utan det där med att behöva dö ung.
Vid 16 års ålder röker hon cigaretter, dricker sig full och jobbar för en musiktidning. Hon skriver pornografiska brev till rockstjärnor, har alla sorters sex med alla sorters män och sågar band i recensioner på högst 600 ord.
Men vad händer när Johanna inser att Dolly saknar något alldeles avgörande? Tänk om en låda full med skivor, en vägg full med posters och ett huvud fullt av pocketböcker faktiskt inte räcker för att skapa en tjej?"

Jag erkänner att jag är partisk/störtkär/lättimponerad när det gäller fröken Moran.
Och hade den här boken skrivits av någon, för mig, okänd brittisk humorist-feminist-pornograf-kåsör-författare hade jag kanske inte blivit särskilt ivägblåst.
Just att det är "min" Caitlin jag ser framför mig under läsningen förhöjer definitivt upplevelsen.

Det är en kul uppväxtskildring med mycket sex. (Mycket sex. Mycket mycket sex. Och inga Femtio nyans-tjafs heller. Det är obekväma, knasroliga, förstagångsmisslyckade och smärtsamma äventyr som unga Johanna/Dolly utsätter sig, och oss läsare, för.)
Mycket humor.
Massor av populärkulturella referenser.
Tonvis med band som jag också lyssnade på under nittiotalets början. Vissa som jag fortfarande lyssnar på dagligen i stort sett (hennes recensent-kollega som i boken kallar underbara The Wonder Stuff för "… music for mouth breathers" vill jag slå på käften. Hon hoppar i säng med honom…).

Men det är inte bara sex, pop och kröka.
Boken är även en riktigt rörande skildring av att växa upp i en familj som lever på nästintill existensminimum. Med en semi-alkoholiserad och sjukpenisionerad pappa som inte vill ge upp sina rockstjärnedrömmar.
Att inte få äta sig mätt som barn. Att få se indrivarna komma och bära iväg med familjens tv.
Det är lite Mig äger ingen-vibbar bitvis.

Trots allt detta bra-iga är jag ändå lite besviken på boken.
Mest för att den är för kort dock.
Boken tar liksom slut ungefär när den verkligen börjar komma igång.
Men Caitlin har utlovat hela två uppföljare, så det blir nog dunder som helhet det här!

Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd

Bok nummer tre kanske kommer att handla om den där gången när Johanna/Dolly var
en framgångsrik författare och fick åka till Göteborg och krama en lång bokhandlare på Bokmässan.