Freeedoooooommm!!!!

Jonathan Franzens tegelsten Frihet har fuckat upp min läsning en del den senaste månaden. Jag har en hel hög böcker och manus som jag dels vill hinna läsa före jul, dels behöver ögna inför vårinköpsveckan i november. Så landar en koloss som Frihet i brevlådan.

650 sidor generationsroman/relationsdrama/americana. Snabbläst? I think not. Och där på bordet ligger det nya Keplermanuset. Och Dawn Frenchs debutroman. De la Mottes tvåa. Michael Moores självbiografi. Men vad fanken! Franzen skall ju vara årets, om inte årtiondets, bok säger alla litteraturförståsigpåare och kritiker unisont. Vi kör bautaboken!

Inte sedan Shantaram har det tagit mig nästan en månad att läsa ut en bok.
Dock har det tagit Franzen (vad det är svårt att inte skriva Franzén!) nio år att banka ur sig Frihet (och då skriver han ändå i en tom lägenhet utan telefon och internet – uppenbarligen är han inte Facebook- eller Angry Birds-beroende) . Det är hans första roman sedan genombrottet med Tillrättalägganden 2001 – en bok jag gillade skarpt. Så är det nya verket värd väntan?
Ja, med vissa invändningar.

Storyn, huvudsakligen ett triangeldrama över tre årtionden mellan äkta paret Miljökämpen Walter och Hemmafru/Sporttjejen Patty samt Indierockstjärnan Richard, är bokens ryggrad. Kärleken, och ibland avsaknaden av den, mellan Walter och Patty. Richards roll i trion, sonen Joeys historia. Fängslande. I dem hålls mitt intresse alltid kvar.
Det finns även sex (mycket), droger (lite) och rock ’n’ roll (faktiskt en hel del)!
Styrkan i romanen ligger framförallt i karaktärerna snarare än i intrigen. De känns. Finns. 3D! Jag har redan castat/rollbesatt filmversionen i huvudet. Walter – Patrick Wilson, Patty – Charlize Theron , Richard – Adrien Brody. Regi – Danny Boyle.

Andra delar tenderar att spreta iväg för mycket för min smak. Lite väl mycket gamla släktingar vars bidrag till historien tillför mycket lite. Joeys Irak-ruffel-och-båg-historia. Mjäe.

Visst kan jag uppskatta att Franzen är rolig. Hans syn på det amerikanska samhällets utveckling under de 80- till 00-tal som romanen skildrar är bitvis briljant satiriska och mycket underhållande (men The Daily Show gör det bättre). Bokens humor har hyllats i många recensioner men personligen blir jag klart mer berörd av dramat, eller i alla fall tragikomiken.
Den är lååång, kunde klart ha tajtats till lite. Misstänker dock att Franzen är den typ av författare som inte reagerar väl på redaktörers inblandning…

Men, det är en mycket bra bok. Jag är väldigt glad att jag inte slutade läsa när det var lite väl segt bitvis, tvåhundra sidor in eller så. Läs den! Det är värt ansträngningen.

Freedom - The Movie

Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd