onsdag 26 oktober 2011

Klassisk skräck i "Barnflickan"


Något fruktansvärt har hänt Karin hemma i Sverige, och för att komma iväg reser hon till Frankrike som au pair. Men ingenting blir som hon tänkt sig. Familjen bor ödsligt i ett jättehus på landsbygden, Karin hör hasande steg från vinden, någon iakttar henne från ventilen i hennes rum och pojken hon skulle ta hand om är död sedan länge. Istället tillbringar hon dagarna som hushållerska tillsammans med den tysta, hunsade Beatrice och de strikta Madame och Monsieur Louis. Deras regler är stränga och de är ovilliga att låta henne åka hem. Efter hand förstår hon att familjen vill henne något. Men det de vill ha är något helt annat än det hon kom för...

Ja, jag gillar den här historien. Det är klassisk, krypande skräck med snygga vändningar. Emellanåt blir språket lite pratigt, en del longörer finns, men historien är bra. Ruggig. Stundtals hallucinatorisk. Lite Rosemarys Baby. Och den där känslan av att man är lite osäker på gåtans lösning, till och med när man läst ut boken. Snyggt. Barnflickan är Hanna von Corswants debut. Jag ser fram emot att läsa mer av henne. Historien är förresten som gjord för att filma. Jag hoppas någon gör det. För jag tror faktiskt att den skulle göra sig ännu bättre då.

Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro

5 kommentarer:

  1. Kul att du tyckte om den så mkt! (: Sj läste jag boken men kände mig lite "snuvad på konfekten" av någon anledning, antagligen för att jag inte tyckte det var särskilt mycket skräck, inte det jag väntat mig..!

    SvaraRadera
  2. "...tillbringar hon dagarna som hushållerska tillsammans med den tysta, hunsade Beatrice..."

    Det låter som om boken beskriver ditt liv Susanna! ;-)

    SvaraRadera
  3. Hahaha Johan, ja "tyst och hunsad" är ju liksom Beatrices signum :)
    Och Elina, så mkt explicit skräck var det ju kanske egentligen inte, snarare det där krypande, ovissa som jag gillar (och tycker är kusligt). Har du några "skräckigare" tips till mig?

    SvaraRadera
  4. Jag tror bara att jag hade känt mig mer tillfreds med boken om det inte stått "skräckroman", som att det gjorde att jag förväntade mig för mkt! Men boken som fått mig att rysa den här månaden är helt klart "En mörkrädd pojke" av Justin Evans...

    SvaraRadera
  5. Jamen, den har jag funderat på att läsa flera gånger! Nu kanske jag kan komma till skott då :)

    SvaraRadera