Christoffer Carlsson är född 1986 i Halmstad, och verksam som kriminolog vid Stockholms universitet. Hans debutroman Fallet Vincent Franke släpptes på Piratförlaget 2010. Hans andra roman, Den Enögda Kaninen, kom 2011. Båda böckerna har hyllats av kritikerkåren, och såldes omgående till ett flertal europeiska länder. Exklusivt för Bokboxen berättar han om betydelsen av introduktionscitat och Den Enögda Kaninen!
Det är en sak jag saknar i bokbloggsvärlden: introduktionscitaten. Såvitt jag vet är det ingen som ägnat dem någon större uppmärksamhet. Visst, långt ifrån all skönlitteratur inleds med ett citat. Men många gör det. Pestens tid inleds med den sista versen i Springsteens ”Jungleland”, Bret Easton Ellis Imperial Bedrooms med två citat; ett kort utdrag ur Elvis Costellos ”Beyond Belief” och den berömda raden ur Raymond Chandlers The Long Goodbye, ”There is no trap so deadly as the trap you set for yourself.” Jonathan Franzen inleder den majestätiska Freedom med Shakespeares The Winter’s Tale. Emersons berömda kritik av staten – ”Every actual State is corrupt” – inleder Paul Austers Leviathan.
Jag har förstått att citaten ofta bläddras förbi, och det är fullt förståeligt – vem orkar läsa dem, man vill ju komma in i berättelsen! – men det är också lite synd. Jag lägger enorm vikt vid att hitta introduktionscitat till mina böcker, ofta är det något som pågår parallellt med skrivandet av berättelsen. Och jag antar att eftersom jag lägger så stor vikt vid dem, gör andra författare det också.
Introduktionscitatet ska på kort, kort tid (helst bara en eller två rader) göra oerhört mycket: det ska sammanfatta hela berättelsen, men samtidigt sätta stämningen likt första tonen i ett pianostycke öppnar dörren för det som väntar där bortom. Det är inte av tillfällighet som Den Enögda Kaninen, min andra roman, inleds med raderna
”The greatest danger, that of losing oneself, can pass off in the world as quietly as nothing.”
men orsaken bakom det kommer, hoppas jag, inte att framstå som klar förrän sista sidan är färdigläst. Det är inte förrän i efterhand som självklarheten – det nästan oundvikliga! – i valet av introduktionscitat ska framgå.
*
Den Enögda Kaninen börjar med ljudet av en helikopter som smattrar i himlen, starka kamerablixtar som gnistrar till i mörkret. Det är en mediahelikopter, som mitt i sommarnatten tar flygbilder av ett hus i utkanten av det lilla samhället Dalen. Omkring huset ligger det ett antal kroppar, livlösa.
Samhället Dalen, där utspelas Den Enögda Kaninen. Det är den sortens plats där alla känner alla, alla har hört rykten om alla, alla vet vad alla gör. För att träffa dem behöver du ta ett flyg, tåg eller en buss till en småstad, och väl där behöver du köra ut ur småstaden, mot ett litet samhälle som ligger utanför. Om du studerar det på en karta ser det nästan förskjutet ut. Väl där, måste du ta av från landsvägen, in på en väg utan namn. Där, någonstans mitt i en annorlunda och avgörande sommar, kanske du hittar dem.
*
En och en halv månad innan ljudet av en helikopter sveper över Dalen, återvänder den unge David Flygare till sitt barndomshem från Stockholm, där han numera studerar filosofi på universitetet. Där återförenas han med sina vänner och tjejen han en gång älskade och kanske älskar än.
Tillsammans med sin bästa vän Lukas och fyra andra gamla vänner tillbringar David början av sommaren vid ett övergivet hus i utkanten av Dalen. De grillar, röker, festar och pratar om saker, viktiga som obetydliga. För de unga i Dalen är mycket redan för sent; framtiden är en plats som saknar utrymme för dem. De lever i det limbo som många tvingas in i efter skolåren, ett stort ingenting mellan barndom och undflyende vuxenvärld. Sommaren är som en dimma.
Samtidigt går det en inbrottsvåg genom Dalen. Människor blir bestulna på värdefulla föremål: klockor, tavlor, smycken, möbler. Om de hade befunnit sig ute vid huset, nere i källaren, skulle de ha hittat alltihop: Lukas och hans vänner begår inbrotten i skydd av natten och samlar stöldgodset i huset, samtidigt som de planerar en resa genom Sverige. Steg för steg dras David in i kretsen kring huset och inbrotten.
En kväll, under ett inbrott, går det väldigt, väldigt fel. Och det är då gränserna börjar suddas ut.
Den Enögda Kaninen är en bok om konsekvenser av att bryta mot lagar och tabun. Men det är också en bok om att växa upp på en liten plats, och om en ung man som återvänder hem och konfronteras med den plats som format och definierat honom. Det är en bok om sommaren, hur oändlig och samtidigt hur kort den kan kännas. Och om schismen som uppstår i den växande klyftan mellan den som lämnar och de som blir kvar. Det är en bok om att lämna oskuld och ungdom bakom sig, en bok om att bli vuxen, men alla kommer inte att nå hela vägen fram.
Mer Christoffer:
Blogg
En väldigt bra bok! Det skapas en helt egen värld hos som vi läsare får ta del av, som vi kan känna igen oss i. Så är det att växa upp utanför städerna.
SvaraRadera