Gästbloggaren: Simona Ahrnstedt

Låt oss prata lite om romance.

Hur kommer det sig egentligen att jag – övertygad feminist, intellektuell östeuropé och utbildad psykolog tycker att romance är den mest överlägsna genren att läsa, skriva och diskutera?

Svaret ligger i att romance är litteratur av kvinnor, för kvinnor och om kvinnor. Och att jag – som läst betydligt mer än bara 50 Shades eller Harlequin de senaste tjugo åren – vet att romance är en vital, intelligent och kvinnobejakande genre; litteratur där kvinnors rätt till lust och jämlika relationer står i fokus.

Kära Bokboxenläsare, mitt namn är Simona Ahrnstedt, i vanliga fall bloggar jag hos Books and Dreams, men idag har jag blivit inbjuden hit. Tack för det!

Så. Har ni hört talas om romance?
Västvärldens största litterära genre?
Böcker som skrivs av tusentals kvinnor (och några män) och läses av miljontals kvinnor (och några män).
Har ni?

Kanske.
Kanske inte.

Romance lever en lite undanskuffad tillvaro i Sverige. Det är dock en litterär genre på frammarsch och det är välskrivna böcker som älskas av många, många, MÅNGA läsare.

När jag började skriva min första bok, Överenskommelser, så gick mycket av min tid åt till att få folk (kompisar, läsare, förlag) att se bortom sina egna fördomar. För många har fördomar om ”såna där böcker”.

Ju fler läsare jag fick desto mer anade jag att jag hade hittat rätt. Jag visste, bara visste, att fler svenska kvinnor skulle komma att vilja läsa romance.
Jag visste.
Det svåra var bara att få dem börja läsa.

Idag, fyra romaner senare har något börjat hända på den svenska litteraturmarknaden.

Många undrar förvisso fortfarande: ”men vad är det där för nåt” när de ser mina färgglada omslag och får höra beskrivningen av innehållet. Men när de väl läser så brukar de gilla. Inte alla, förstås, det finns INGA böcker som ALLA gillar. Men om jag får människor att läsa min genre, innan de bildar sig en uppfattning så är jag nöjd.

Romance (nej, det finns inget bra svenskt ord, det heter romance) är en litterär genre – på samma sätt som krim, fantasy och skräck är litterära genrer – med en enorm bredd. I romance är fokus på en kärleksrelation. Tänk Stolthet och fördom, tänk Borta med vinden, tänk Femtio nyanser av honom, så får du ett hum. Oftast handlar det om kärlek mellan kvinna och man, men det finns både lesbisk och bög-romance. Bortsett från den centrala kärlekshistorien så kan romance handla om vad som helst. Om svåra ämnen, om roliga ämnen. Om vänskap, om mysterier, änglar, vampyrer, vikingar.

Eller som i min senaste roman; om svensk överklass, finanselit och hämnd.

Jag brukar jämföra romance med krim som ju är den svenskaste av favoriter. I en deckare är det ett brott som ska lösas. I en romance är det en kärleksrelation som ska fullbordas. Det är vägen dit och hur väl författaren bibehåller spänningen som är den litterära behållningen.

Och, just det, om jag får provocera lite:

Slutar det tragiskt är det finlitteratur.
Slutar det lyckligt är det romance.

För att romance är en underhållningsgenre, det är inget att hymla om. Det är underhållning som, när den är som bäst, berör på djupet. Det handlar om relationer och kärlek och det må anses som banalt, men inget med oss människor definierar oss så grundläggande som våra relationer.

I dagens romance är feminism, tolerans och allas lika värde ofta honnörsord. Vidare så gör kvinnor saker i romance. De agerar och tar kommandot över sina liv. Och det slutar väl för dem. Berättelserna fokuserar dessutom på kvinnans självklara rätt till njutning, till att bli sexuellt tillfredsställd.

Romance är – SKA – vara lättläst. Men blanda inte ihop ett lättillgängligt språk med brist på skärpa. Som romanceförfattare kan jag aldrig distansera mig från läsaren. Jag kan inte mästra och predika, jag kan inte gömma mig. Det krävs ett känsligt och ärligt handlag för att dra detta i land.

Såklart det finns dåliga böcker i genren. Säg vilken typ av litteratur som inte har rejäla bottennapp. Men varför uppehålla sig vid dem när de finns så mycket annat som är bra? Varför omhulda klichéartade fördomar om mesiga kvinnor och heteronormativa berättelser när man istället kan gräva djupare och upptäcka bredden, kvaliteten och berättarglädjen?

Jag kom ut ur garderoben som både romanceläsare och romanceförfattare för några år sedan.
Är det din tur nu?
Varmt välkommen ut i så fall.

 
Simona Ahrnstedt är aktuell med romanen En enda natt (Forum), den första delen i en serie samtidsromaner med starka, självständiga kvinnor i huvudrollerna. Simona håller kurser på Medborgarskolan, hon medverkade i Babel för att diskutera romancevågen och hon hoppas att fler kvinnor (och män) ska våga komma ut och stå för att de läser de här böckerna.