Kanon? Kanon!

Jag fick utmaningen av Caroline L Jensen på Facebook att lista tio böcker som betytt mycket för mig.

Jomen tjena, det var ju en kakpromenad för en bok-handlare/bloggare/älskare som lever och äter böcker 24/7/365 (med enstaka pauser för riktig mat samt familjeumgänge)…

Frågan är då var ska man börja?
Ska jag ta med Maurice Sendaks ”Till vildingarnas land” som var min favoritbok post-blöjålder?
Eller ska vi börja med Roald Dahls ”Häxorna”, som vår lärare Kerstin läste som följetong för oss storögda åttaåringar i Smedshagsskolan 1980?
Bengt Linders Danteböcker kanske, som jag låg i soffan hemma på Rädisvägen och fullkomligt kiknade av skratt åt under tidigt åttiotal?

Alternativt, var ska man sluta?
Jag har läst högvis med fullkomligt otroliga böcker de senaste åren, men det kanske är lite mycket att påstå att de format mig som läsare.
Jag är 42 strax, någonstans får man väl banne mig vara färdigformad eller?

Så bye bye från listan till Chris Cleaves ”Little Bee”, Fredrik Backmans bägge böcker ”En man som heter Ove” och ”Min Mormor hälsar och säger förlåt”, Danny Wallaces ”Join me”, Roslund & Hellströms suveräna ”Box 21”, näst-bästa dystopin ”Flickan från Ingenstans” av Justin Cronin, Sebolds ”Flickan från ovan”, Zusaks ”Boktjuven”, Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen”, Flynns ”Gone girl”, Tom Rachmans ”De imperfekta”, Austin Wrights ”Tony & Susan”, Johan Theorins ”Skumtimmen”, ”Tusen strålande solar” av Hosseini, ”Vi måste prata om Kevin” av Lionel Shriver, ”The World according to Dave Barry”, Dennis Lehanes ”Patient 67”, alla Ajvides fantastiska berättelser m.fl.
Förlåt. Jag älskar er alla.

Ska man göra sitt bästa för att imponera med nobelpristagare, höglitterära och finkulturella författare eller obskyra poeter? Nja, det är inte riktigt min stil …

Så då återstår dessa tio livsomvälvande verk då, utan någon egentlig inbördes ordning:

Stephen King – "Pestens Tid"
Det skulle väl kanske kunna vara ”Det” eller ”Död Zon” eller ”Cujo” eller ”Jurtjyrkogården” istället i och för sig. Ingen författare formade väl så många tonårshjärnor som Kingen? Men ”Pestens tid” är och förblir hans magnum opus.

Clive Barker – "Imajica"
Kanske den mest episka och ambitiösa skräck-fantasy som någonsin skrivits. Börjar som en deckare, slutar med att Gud dör. Typ. Helt magisk. Har inte vågat läsa om den på säkert 20 år. Det är kanske dags igen.

Douglas Adams – "Liftarens guide till Galaxen" (de första tre böckerna)
Om du såg mig på tunnelbanan mellan Vällingby och Åkeshov under 1989 och du blev lite orolig för min hälsa eftersom jag var röd i ansiktet och hade svårt att andas så är det ok. Jag hade bara börjat plöja igenom Adams Liftartrilogi (nu i sex delar) på vägen till skolan och kunde. Inte. Sluta. Skratta. Behövde. Luft.

Tage Danielsson – "Sagor för barn över 18 år"
Tage tillägnade boken "Farbror Kungen, som genom sin blotta existens bevisar att vi lever i ett sagoland". Jag älskade Tage. Bästa människan någonsin.

Gellert Tamas – "Lasermannen"
Den bästa facklitterära/journalistiska bok och kanske även den bästa svenska thriller jag läst.
En viktig text som, framför allt i dessa SD-tider, fortfarande borde vara obligatorisk läsning i skolan.

Neil Gaiman – "The Sandman"
Alla 75 numren av serietidningen. Man får räkna det som en bok. Jag har en lapp hemifrån.
Gaimans bibliografi är fantastisk och flera av hans romaner ligger på min topp femtio. Men ”The Sandman” är så nära perfektion ett verk kan komma.

Terry Pratchett & Neil Gaiman (igen) – "Goda Omen"
Ooh, det känns lite taskigt att låta Terrys plats på listan vara delad med Neil. Skulle jag kanske tagit underbara ”Small Gods”, magnifika ”Interesting Times” eller genialiska ”Mort” istället? Nej, sorry summan av ekvationen Pratchett + Gaiman = match made in heaven, and hell.

Cormac McCarthy – "Vägen"
När folk frågar mig om vilken min favoritbok är (vilket folk gör rätt ofta, jag är bokhandlare remember?) så brukar jag säga ”Vägen” av McCarthy. Den är så stark, så gripande, så omskakande att jag aldrig kommer att få ut den ur systemet. Kan Akademin vara så förbannat vänliga att ge gubben Nobelpriset innan han kolar? Han är 81 år gammal Jäsus Christer!

David Sedaris – "Me talk pretty one day"
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör det till en sådan upplevelse att läsa Sedaris självbiografiska humoreller. Jag kan bara säga att ditt liv blir fattigare om du inte gör det.
Bara lyssna lite här: https://www.youtube.com/watch?v=YXfzRXxThOY

William Golding – "Flugornas herre"
Jag kommer inte ihåg om vi tvingades läsa den I högstadiet eller om det var något jag släpade hem från bibblan själv. Jag minns däremot att jag avrådde alla nior från Hässelby Villastadsskolan från att hyra den kassa filmversionen (1990) och istället faktiskt LÄSA bokdjäfvulen när jag jobbade på BP Åkermyntan.

 Johan Zillén
Akademibokhandeln Center Syd