Ja, kära läsare. Då var det dags för en omgång Patrick Melrose igen. Vän av ordning kommer snart att märka att jag hoppar över att recensera tredje romanen. Kanske för att den inte riktigt högg tag på samma sätt som de övriga. Titeln Some hope ger vid handen att det är en något mer harmonisk historia (med St Aubynska mått mätt, inga andra!). Patrick är nykter och drogfri och klarar för första gången av att tala med en vän om övergreppen han utsatts för som barn. Allt mot fonden av en outhärdlig societetsfest på en lantegendom. Lite av en transportsträcka, om än en genialisk sådan. Men Eländet! Var är Eländet? Jodå, det kommer igen. Alltså... raskt vidare till fyran!
Den fjärde romanen om Patrick Melrose skiljer sig lite från föregångarna på så sätt att den utspelar sig över tid. Där tidigare böcker fokuserat på koncentrerade utsnitt i protagonistens liv, sträcker sig Mother's milk över flera år – småbarnsåren. Vad som inte förändrats är däremot vår huvudpersons totala känslomässiga misär. Och nu är det dags att tröska modersrelationen.
I början är perspektivet dock sonen Roberts. Genom hans ögon får vi följa familjens dynamik under de första levnadsåren. Perspektivet skiftar sedan till Patrick, och emellanåt även till hans hustru, Mary. I fokus står dock hela tiden relationen föräldrar-barn.
För Patrick själv, som i mångt och mycket fortfarande är ett känslomässigt barn, är det en prövning att bli far. (Å andra sidan, vad är väl inte en prövning i denna svit?). Att inte längre vara huvudsakligt fokus för hustruns moderliga omsorger är ett hårt slag, och bristen på samliv blir en nästan välkommen ursäkt för otrohet. Samtidigt som han i sin besatthet av att inte upprepa sin fars misstag begår en rad nya gentemot sin familj.
Relationen till den egna föräldern, modern Eleanor som har förvandlat det sydfranska barndomshemmet till en shamanistisk retreatgård, är dessutom allt annat än okomplicerad. Hon inte bara berövar sonen hans arv, utan uppmanar honom också, sängbunden efter en rad slaganfall, oupphörligen att ta livet av henne. Att Patrick verkar mer än förtjust över att få göra henne till viljes gör honom tveksam och ångestriden.
Det är plågsam läsning, men som alltid när man läser St Aubyn, märkligt njutngingsfull. I Mother's milk framstår Patrick Melrose som mer outhärdlig än någonsin, och jag lider med både hans barn och hans hustru samtidigt som det kvillrar inombords av förtjusning över alla de många nyanser av elände som Patrick får genomleva. Ändå önskar jag honom starkt en slags frid nu. Kanske kan han få den i nästa bok? Titeln At last inger i alla fall visst hopp.
I början är perspektivet dock sonen Roberts. Genom hans ögon får vi följa familjens dynamik under de första levnadsåren. Perspektivet skiftar sedan till Patrick, och emellanåt även till hans hustru, Mary. I fokus står dock hela tiden relationen föräldrar-barn.
För Patrick själv, som i mångt och mycket fortfarande är ett känslomässigt barn, är det en prövning att bli far. (Å andra sidan, vad är väl inte en prövning i denna svit?). Att inte längre vara huvudsakligt fokus för hustruns moderliga omsorger är ett hårt slag, och bristen på samliv blir en nästan välkommen ursäkt för otrohet. Samtidigt som han i sin besatthet av att inte upprepa sin fars misstag begår en rad nya gentemot sin familj.
Relationen till den egna föräldern, modern Eleanor som har förvandlat det sydfranska barndomshemmet till en shamanistisk retreatgård, är dessutom allt annat än okomplicerad. Hon inte bara berövar sonen hans arv, utan uppmanar honom också, sängbunden efter en rad slaganfall, oupphörligen att ta livet av henne. Att Patrick verkar mer än förtjust över att få göra henne till viljes gör honom tveksam och ångestriden.
Det är plågsam läsning, men som alltid när man läser St Aubyn, märkligt njutngingsfull. I Mother's milk framstår Patrick Melrose som mer outhärdlig än någonsin, och jag lider med både hans barn och hans hustru samtidigt som det kvillrar inombords av förtjusning över alla de många nyanser av elände som Patrick får genomleva. Ändå önskar jag honom starkt en slags frid nu. Kanske kan han få den i nästa bok? Titeln At last inger i alla fall visst hopp.
Susanna Mattsson
Killbergs / Akademibokhandeln Jägersro
Bok 4-5 om Patrick Melrose kommer på svenska i en samlingsvolym i mars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar