Ååååå vad jag gillade Amanda Hellbergs Styggelsen! I allt från föredömligt obehagligt omslag (burr!) till innehåll uppfyllde den alla krav jag har på en riktigt bra skräckroman. Vilken tur att Forum skickade Döden på en blek häst som present till personalen i butiken förra julen, så att jag upptäckte Hellberg och sent omsider kom mig för att läsa hennes debut. För om jag gillade Döden... så hjular jag av fröjd (och obehag) när jag läser Styggelsen, den första boken om Maja Grå. Och där den förra var mer av en suggestiv spökhistoria är det mer mänsklig ondska, äckel och ja... styggelser i den här. Flera gånger märker jag hur jag ryser, håller boken lite längre ifrån mig och liksom kisar mot texten (som man gör när man ser något otäckt på film) när obehagligheterna tränger sig ut ur boksidorna och kryper nära, alldeles för nära. SÅ BRA! Och den här gången har jag heller inga invändningar mot slutet (som givetvis inte ska avslöjas här).
Boken är uppdelad i två delar, båda utspelar sig i den fiktiva västgötska byn Skardala (Amanda Hellberg kommer själv från en by mellan Skara och Skövde) men de skiljer sig i tid. Del ett utspelar sig mellan 1946 och 1952. Här möter vi Singa, en klärvoajant flicka som reser runt med sin far och uppträder som medium på olika marknader. Den där olycksaliga sommardagen i Skardala 1946 står Eva i publiken. Eva som tillsammans med sin bror (vars namn är just Bror) driver en spiritistkyrka på fallrepet. Hon förstår snabbt vilken nytta de skulle ha av Singas gåvor, och hon skyr inga medel när det gäller att skaffa sig det hon vill ha. Singa är snart i Evas, Brors och kyrkans våld. Det är en fruktansvärd tillvaro, obegriplig och grym. Mer vill jag inte avslöja här, men det som sker Singa är oerhört skickligt skildrat.
Först i den andra delen träffar vi Maja Grå (som jag ju redan stiftat bekantskap med i Döden på en blek häst. Att jag råkade läsa andra boken först - vanligtvis helt mot mina principer - gör att jag redan känner till en del saker om Majas liv som fortfarande borde vara ett mysterium, men på det stora hela var det ingen fara att läsa i fel ordning). Det är sommaren 2006 och Maja vikarierar som städare på en vårdcentral. Liksom Singa har Maja övernaturliga gåvor, men hon skjuter dem ifrån sig. När synerna kommer blir hon skräckslagen och flyr. Så en dag hör hon en röst hon inte kan blunda för. Någon som är instängd, som enträget ber om att bli utsläppt...
Allra mest förtjust är jag nog i första delen, jag blev helt uppslukad, men del två står inte långt efter. Hellberg behärskar verkligen konsten att skildra skräcken (både den vardagliga och mer obskyra) så att den känns hårresande nära. Och i andra delen finns också en riktigt snygg twist, som i en bisats, som kastar ett nytt ljus över Eva och Brors öde. Så snyggt gjort att jag blir alldeles lycklig.
Helt fantastiskt känns det nu att få börja på läsexet jag fått av Tistelblomman, Amanda Hellbergs nya. O fröjd.
Susanna Mattsson
Killbergs Bokhandel Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar