Efter att ha lästs Chris Cleaves förra roman Little Bee beställde jag omedelbart hem hans två andra utgivna, men ännu icke översatta, böcker Incendiary och Gold. Om man skriver en bok så otroligt överj*vla bra som Bee torde väl även författarens andra verk vara värda att kasta ett getöga eller två på, resonerade jag.
Jag läste Incendiary förra sommaren. Ett öppet brev till Usama bin Laden från en mor som förlorat både barn och make i en terrorattack. En orginell idé. Klart läsvärd, men inte Bee-nivå.
Den tredje romanen blev av någon anledning liggande ett helt år. Inte av någon annan egentlig anledning än att andra titlar hamnade ovanpå den i ”måste-läsa”-högen på nattygsbordet. Eller kanske även lite för att baksidestexten om kärlek, rivalitet och tävlingscykling inte riktigt lockade mig. Jag har många intressen i livet. Sport är inga av dem.
Sedan jag läste Bee förra året har den översatts till svenska, hyllats öfverallt, varit en av favoriterna i vår läsklubb (Låna & Läs) och nu under vår och sommar sålt i kioskvältarvolymer i pocket.
(Jag säger inte att mina tidiga recensioner (här och här) är den enda anledningen till bokens svenska framgång, men sannolikt är det den enskilt viktigaste faktorn… :-) )
Naturligtvis vill Brombergs Förlag upprepa succén och ger nu ut Gold i Sverige. Inte allt för överraskande med titlen Guld.
Är den bra då?
Enkelt svar: Ja, det är en kompetent och läsvärd roman.
Är den lika bra som Little Bee?
Ännu enklare svar: Nej… Nej, inte ens i närheten.
Guld är ett triangeldrama mellan tävlingscyklisterna Zoe, Kate och Jack.
Zoe är den vilda, risktagande tränings- och tävlingsnarkomanen som är villig att gå hur långt som helst för att vinna. Kate är naturbegåvningen som matchar Zoe i talang och styrka men saknar hennes driv. Eller rättare sagt saknar hennes hänsynslöshet. Jack är mannen, också cyklist på OS-nivå, som står mitt-i-mellan de två kvinnorna.
Historien har många trådar och rör sig ända från de inblandades barndom fram till OS i London 2012.
Leukemisjuka lilla Sophie spelar en viktig roll i handlingen, avslöjar inte vilken dock.
Darth Vader likaså.
Skildringen av träning och tävling i boken är väldigt välskriven. Man kan verkligen känna intensiteten i loppen. Doften av gummi och svett är påtaglig.
Cleaves prosa är, precis som i de två tidigare romanerna, fantastisk. Han har ett sätt att formulera sig som borde göra de flesta författare gröna av avund.
Men, tyvärr tycker jag inte att storyn håller lika hög klass som hantverket här. Kärleksdramat som är bokens kärna känns såpig. Skilda Världar/Glamour-såpig if you know what I mean…
Och det känns som om förlaget plockat upp samma vibbar när man satt det svenska omslaget …
Kanhända att jag dömer boken hårdare på grund av min kärlek till Little Bee, en av mina tre tio-poängare sedan jag började föra bok 2002.
Den är, som sagt, absolut läsvärd. Bara inte den Kung-Fu-spark i magen jag hoppats på.
Johan Zillén
Bokia Killbergs Center Syd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar