Gråt inte – Läs, lyssna, älska! |
"There is a crack in everything, that's how the light gets in."
Så många gånger jag läst den raden, i så många olika böcker. Det är lite av ett författarnas favoritcitat. Det är inget konstigt med det. Det är fantastiskt. Trösterikt. Men det är långt ifrån Leonard Cohens enda bidrag till litteraturen.
Innan han gav ut sin första skiva hade han publicerat både romaner (Älsklingsleken är en av min ungdoms favoriter) och diktsamlingar. Och visst har jag liksom alla andra känt Cohen främst som låtskrivare av gudomlig kaliber. Men det hindrade inte att jag i min första lägenhet nogsamt plitade ner hans poesi på vackert papper och satte upp på väggarna, som den emotionella knarkare jag var och är. Bara känn på detta! (Och ja, jag erkänner mig skyldig till att vid ett flertal tillfällen under sena nätter ha deklamerat just denna dikt för särskilt utvalda offer, ni vet vilka ni är – tack för att ni orkade med mig.)
For your sake I said I will praise the moon,
tell the colour of the river,
find new words for the agony
and ecstacy of gulls.
Because you are close,
everything that men make, observe
or plant is close, is mine:
the gulls slowly writhing, slowly singing
on the spears of wind;
the iron gate above the river;
the bridge holding between stone fingers
her cold bright necklace of pearls.
The branches of shore trees,
like trembling charts of rivers,
call the moon for an ally
to claim their sharp journeys
out of the dark sky,
but nothing in the sky responds.
The branches only give a sound
to miles of wind.
With your body and your speaking
you have spoken for everything,
robbed me of my strangerhood,
made me one
with the root and gull and stone,
and because I sleep so near to you
I cannot embrace
or have my private love with them.
You worry that I will leave you.
I will not leave you.
Only strangers travel.
Owning everything,
I have nowhere to go.
Nu har han lämnat oss. Vi får trösta oss med hans dikter, hans romaner, hans musik. En poet för alla oss som alltid, till och med mitt i glädjen, letar efter det där stället i hjärtat där det gör ont. Vila i frid Leonard. Du har följt mig hela livet. Du kommer att fortsätta att göra det.
Susanna Mattsson
Killbergs / Akademibokhandeln Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar