"Men Alicia, hallå!" Fanny tog tag i mina axlar och skakde mig fram och tillbaka så att jag nästan fick hjärnskakning. "Vi ska liksom börja gymnasiet imorgon. Ny skola, ny klass, nytt folk, nytt, nytt, nytt, allting nytt. Hur kan du inte ha tänkt på vad du ska ha på dig? Tycker du inte att det är spännande?"
Och det var just det som var det obehagliga. Jag tyckte ju verkligen inte det."
Nej, Alicia Lund fattar verkligen inte varför hon ska gå på gymnasiet bland en massa idioter, lära sig om x och y och göra som alla andra. Hon ska ju uträtta stordåd! Och det gör man knappast i skolbänken, liksom. När hon av misstag råkar bli inlåst på skoltoan fattar hon sitt beslut, hon ska hoppa av. En klockren idé, tycker hon själv. Det är bara det att ingen annan verkar fatta det. Inte mamma och pappa, inte bästa kompisen Fanny, inte ens världens bästa mormor. Men Alicia driver igenom sin vilja, slutar skolan, börjar jobba på café (gratis lunch och nittio spänn i timmen - direkt ur kassalådan), spanar in grekisk-gud-snygge Isak med små linjer vid mungiporna och flyttar på kuppen hem till mormor eftersom "familjen inte förtjänar henne".
Allt jag säger är sant är en klockren ungdomsroman. Och som varje gång jag läser en riktigt bra ungdomsroman slungas jag tillbaka genom åren med våldsam kraft. Lisa Bjärbo tar mig verkligen med på en sådan där tonårsresa. Jag står tätt intill Alicia på cafeét där hon jobbar (det enda i hela staden som någorlunda matchar hennes personlighet), kryper ner med henne under det tunga, stränga gammal-människa-täcket i hennes mormors bäddsoffa, sitter bredvid och försöker hjälpa till att fylla i det ekande tomma dokumentet "Konkret handlingsplan för min framtid", hejar på när hon bulldozer-flirtar med Isak fast hans flickvän står alldeles intill.
Alicia är lite grann i fritt fall, men lyckas ändå hålla huvudet ovanför ytan. Jag gillar det, att hennes liv skulle kunna vara mitt (alltså om jag fortfarande var tonåring, som jag blir när jag läser den här boken) eller vilken annan identitetskrisande sextonårings som helst. Det vill säga, det innehåller ingen av ingredienserna alkoholism, ätstörningar och självskadebeteende (annars ganska vanliga i tonårslittertur - en typ av böcker jag febrigt slukade i min ungdom). Men Alicias personlighet är alldeles egen. En grym kombination av egensinne, humor och förvirring. En himla trevlig personlighet! Och en himla trevlig bok!
Avslutningsvis en yttepytteliten claim to fame: Lisa Bjärbos morfar (eller farfar??) brukar handla i vår butik (samfällt "wow" från läsarkåren). Nästa gång ska jag tala om för honom vilket fantastiskt begåvat barnbarn han har.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar