Ett fyrfaldigt leve för Charlaine Harris! Läste nyss ut första delen i Harper Connelly-serien Grave sight (fyndad på bokrean) och jag kan inte annat än älska Charlaine Harris för att hon är så grymt... pålitlig. En lagom dekokt av förnumstig och prudentlig hjältinna, det övernaturliga (här representerat av döda som meddelar sig med de levande) och en gåta som ska lösas. Tada! Resultatet blir underhållninglitteratur av bästa sort.
Sedan Harper Connelly träffades av blixten i femtonårsåldern har hon haft förmågan att kommunicera med de döda. Närmare bestämt, hon kan känna deras närvaro och återuppleva det ögonblick när de dog. Tillsammans med sin styvbror Tolliver reser hon runt och hjälper människor att ta redan på vad som hänt deras döda anhöriga. På det tjänar hon en rundlig summa, och möts på kuppen av en hel flodvåg av misstänksamhet, emellanåt avsky. I Grave sight har Harper fått i uppdrag att försöka hitta en försvunnen tonårsflicka. Samtidigt förväntas hon rentvå flickans pojkvän (som hittades död - skjuten - strax efter att de båda ungdomarna försvann). Staden surrar av rykten om att han skulle ha tagit livet av flickvännen för att därefter begå självmord. Men knappt har Harper och Tolliver satt sin fot i den lilla staden förrän ytterligare en mordhärva ser dagens ljus. Och misstankar riktas såklart snabbt mot de båda utbölingarna.
Det här är trevligt (ja, just trevligt trots mord och blod är lite av Charlaine Harris varumärke) hela vägen. Godispåse i romanform. Soffmys på rätt sida av kvalitetsstaketet med vissa Harlequin/flickboks-vibbar. Det blir ganska pratigt (ännu ett Harris-trademark), och några omtagningar och förtydliganden mindre hade inte skadat. Men vad gör det egentligen när man har så förbaskat trevligt ihop med Harper och Tolliver? Misstänker att jag mycket snart kommer att ge mig på del två i serien; Grave surprise. Passar nog också på att beställa och läsa senaste boken om Sookie Stackhose, Dead reckoning, när jag ändå är igång. Den kom redan förra året (nästa är redan på gång ut, i maj) och jag förstår inte varför jag inte redan har den i min ägo. Den förtjusning med vilken jag mötte Harper Connelly tyder på att Charlaine Harris-bibliotek behöver utökas. Snarast.
Och skulle jag inte få nog efter Harper Connelly så finns ju Aurora Teagarden-serien. Ännu helt oläst. Härliga tider.
Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro
Susanna Mattsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar