Erotik är den nya vampyrismen

Häromdagen hade Breaking Dawn 2 premiär. Hela dagen gick utan att jag sålde en enda Twilight-bok. Däremot packade jag upp del två i den Fifty Shades-liknande serien Åttio dagar. Och på kvällen handlade Kobra om erotiserade klassiker (som jag tidigare bloggat om här).

Om slutet av 00-talet tillhörde den något mer sublimerade erotiken i form av blodfattiga vampyrer, och vamp-litten fortsätter att komma ut, har nyhetens behag (om man nu kan prata om  nyhet - exemplevis Dracula har ju några år på nacken, och fortsätter att tillsammans med Jane Austen vara storsäljare bland våra engelska klassiker) uppenbarligen lagt sig. Suget (hö, hö) verkar ha stillnat.

På 10-talet vill vi uppenbarligen ha mer pang-på-rödbetan-explicit erotik. Krydda med lite bondage och vi går hen ur huse för att lägga vantarna på den senaste E.L. James. Den vanligaste frågan jag får just nu är när del tre kommer på svenska (2 januari för er som undrar).

Men är det egentligen så stor skillnad? Twilight har kritiserats för att huvudpersonen görs alltför passiv och överbeskyddas av såväl vampyrer som varulvar. Samtidigt som förespråkare ser henne som en stark och självständig aktör med egen vilja (den rör sig gansk mycket om att få ligga - vilket hennes vegetariske vampyrpojkvän motsätter sig. Inte innan vi är gifta!! Samt att få föda barn.) Fifty shades å sin sida kritiseras för att återskapa gamla sunkiga könsrollsmönster där kvinnan förbinder sig (hö, hö igen) att lyda och underkasta sig mannen, medan förespråkare tycker att vi borde slappna av, fatta att det rör sig om fantasier och tillåta oss att vara kåta och glada bland piskor och handklovar.

Själv kan jag inte uttala mig om det senare eftersom jag (ännu) inte läst James. (Men jag fick lägga ifrån mig senaste Sookie Stackhouse efter en alltför våldtäktsliknande sexscen. Kalla mig mes - och med tanke på hur ökänt dålig Charlaine Harris är på att skriva sex så kanske jag är överdrivet känslig- men jag går helt enkelt inte igång på maktspel.)

Nåja, vårt behov av kittlande läsning verkar i alla fall inte vara mättat. Och de som inte orkar rådbråka hjärnan kring rätt och fel, utan kanske till och med föredrar grå-zonerna (hö, hö en sista gång) ställer sig väl istället den fullt relevanta frågan - när kommer filmen?

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro